tisdag 30 november 2010

Var på kroppen sitter svängen?

Lillebror kom in och ställde sig och tittade på mig. Skulle precis be honom gå ut,lite irriterad över att de aldrig respekterar när jag sitter på toa utan kliver in och kräver knytning av skosnören,läsning av bok eller något att äta eftersom någon av dem blivit akut hungrigt under de sekunder jag suttit på toa.
Han betraktade mig en stund och utbrast sedan : -Jäklar vad fin du är. Då kan man inte bli arg.

Samma Lillebror ville igår bli kliad i svängen när vi satt i soffan.
Var på kroppen tror ni svängen/svängarna sitter?
Jag förstod inte alls först.

Här åker han skridskor med Storebror. Hjälp med balansen behöver han egentligen inte. Är nog tvärtom isåfall.

Här vare snorigt värre

Passar på att skriva lite medan Bröderna Bus sover.
Storebror varit sjuk några dagar,hade 40.1 i feber i Söndags kväll. Sov hela gårdagen,kräktes upp det han fått i sig. Igår blev även Lillebror sjuk och idag är det Jimmys tur. Dock ingen kräksjuka hos någon utan dunderförkylda. Maken jobbar,men mår inte OK han heller,eftersom de jobbarkompisar han har även de är förkylda så riskerar han inte smitta ner.
Och jag? Jag mår prima,trots snorpussar och nysningar rätt upp i ansiktet på mig. Peppar,peppar ta i trä måste jag väl tillägga.

Som i resten av landet har vi vinter här. Är mycket mer snö än på bilden. Minus 13 och just nu snöar det. Känns rätt skönt vara inne och sitta här vid datorn istället för cirkus en timmes promenad fram och tillbaka till skolorna. I gengäld så har jag ju annars några timmars lugn medan de är i skolan.

Skulle varit till BUP idag för att prata med M. Känns trist missa det eftersom jag verkligen skulle behövt det. Börjar alltmer misstänka ett stort inslag av Tourettes hos Jimmy. De ofrivilla plötsliga skriken ökat,mycket och han säger själv att han "bara måste" skrika eller höja rösten när han pratar. Allt det fula han kallar främst mig,men även sina syskon vet jag inte vad det är liksom de enorma svängningarna i humöret och omogenheten. Och ticsen ökat mycket.
Om att få en exakt diagnos skulle ändra något vete sjutton men skulle hjälpa omgivningen,familj - Och mig - förstå. Som det är just nu är det mycket irritation,ibland ilska. Och kompisar drar sig undan honom. Känns så jäkla fel mot Jimmy eftersom han inte kan hjälpa det här!

Och - Han bli ju äldre och hans problem ökar,syns mer. Hur kommer det att bli?

fredag 26 november 2010

Jag hade en gång en dröm...

...Då...När läkarna sa jag inte kunde bli gravid på grund av de växande cystorna....När jag akutopererade bort flera stycken....

Jag drömde om hur det skulle vara om jag hade barn. Allt harmoniskt,fjärilarna skulle fladdra runt våra huvuden,barnen gurgla av glädje och det skulle då aldrig vara några konflikter. För,om jag skulle ha barn skulle allt vara harmoni och problemfritt!

Och ett under skedde. Tre söner,utan annan hjälp än villig make.

Men..Jo,tjosan..
Utrett detta som hände med Jimmy. Jimmy hade retats,och jag vet alltför väl hur svår han är stoppa. Killen blivit arg och slagit ner honom. Hans mamma påpekade flera gånger att man inte ska retas medans jag nöjde mig efter berättat att Jimmys kompisar och bröder berättat hur det gått till med nerslagning och sparkar. Man ser ju till sina barns bästa och de flesta tror bara sina barn om gott. Det gör jag också,men vet också hur Jimmy kan beté sig. Därmed inte sagt jag tolererar någon gör Jimmy illa!

Så,nu har Jimmy gått resten av veckan i skolan. Lite problem vid hämtning och lämning ibland:Jag varit en fitta och hora och ska knulla mitt arsle alternativt världens bästa mamma.  Och 2 tumvantar och en mössa kastats bort någonstans i ilska.  Nu ska jag försöka få tag i storpack av Bikarbonat eftersom det tydligen ska ta bort fukt och lukt eftersom Jimmy ännu en gång med flit kissat i sin och även Lillebrors säng. Hade precis gjort sängarna så rena vi kan efter förra veckans kissning.

Storebror varit hemma igår och idag. Dunderförkyld.  Idag åstadkom vi dock en stor pepparkaksdeg tillsammans och han fick sätta nejlikor i apelsiner. Julmys.

Nu återstår vinna på tips/Lotto..You name it...Älskade pappa gav oss oväntat pengar för ett par veckor sedan eftersom Maken varit sjukskriven över 3 månader.Mycket välkommet och behövligt.  Önskar nu en vinst så jag kan köpa julklappar i tid till barnen ,och mat...Men köper ju aldrig lotter eller spelar så den chansen är nog rätt minimal.
Försäkringskassan...Bu och blä och väntetider!

Så..Inga fjärilar svävar omkring här utan snarare Orosmoln. Men jag har tre barn som ibland driver mig till vansinne,men som jag älskar,älskar,älskar! Och Jul kommer det bli,och julklappar från oss,det kommer jag se till!

tisdag 23 november 2010

Jimmy är hemma idag

Han verkligen tvärvägrade gå i skolan.  Efter jag lämnat Lillebror så cyklade jag till Jimmys skola och pratade. Berättade hur han mådde och vad som hände igår.
Vid en direkt fråga förnekade han men allt eftersom dagen gått så kommer det fram mer och mer om hur otäckt det var igår och hur rädd han var.  Vi gick till affären och då sa han: På den lyktstolpen slog A in mitt huvud och i den snödrivan tryckte han ner mitt huvud,jag trodde jag skulle dö(!!!)

Arg är bara förnamnet på vad jag känner!

måndag 22 november 2010

DET JAG VARIT RÄDD FÖR HAR HÄNT

Jimmy blivit överfallen,slagen,mulad i snön.  Av en ett år åldre kille. Blir ett snack med killens föräldrar imorgon.  Ibland hittar Jimmy på,är provocerande som om han söker bråk. Men denna gång berättar hans bröder och kompisar samma sak: Jimmy gick,blev omkullknuffad och killen slog hans ansikte mot isen för att avsluta med att mula honom med snö och slå honom i magen,
Gissa om jag är arg?!!!

Brevet

Hej!
Jimmy vaknade med förväntan över att få åka till sin fröken och hälsa på. Sedan ville han inte och grät och sa han var nervös.Åt frukost,blev arg på Storebror för..? Ja att han fanns till typ...  Sedan glad igen...Och där "fångade jag upp honom",fick på ytterkläderna och vi kom iväg i tid.   Det är skillnad mot i Fredags då han stack iväg på vägen till skolan och jag sedan efter oroligt letande hittade honom utanför hemma.Han berättade då att han tyckte det var jobbigt med slöjden han skulle ha: Så många barn och ljud och så gjorde han sig illa (svårt med finmotoriken).tog med honom till skolan och han fick berätta hur han kände.

Varit i kontakt med BUP och får komma dit om en vecka för M tyckte det lät som jag behövde prata.

Jimmys tics består just nu bl a i att loska,inne,mycket och överallt. Han har slutat bry sig om vad han kastar så här flyger fjärrkontroller,stövlar,hårda leksaker,glas och fula ord hejvilt vid ilska.Kompisar drar sig undan,han hänger oftast med Lillebror och hans kompisar varav de flesta av dem tycker Jimmy är skitjobbig.

Han har ställt sig och kissat i sin och sina bröders sängar så Storebror sover i soffan och de 2 andra hos oss tills madrasserna torkat efter vi skumtvättat dem.

Börjat skrika. Mycket högt,gällt och länge oavsett var han är. I skolan gläfser han tydligen med ansiktet nära mot andra barn.Han gjorde det mot mig när jag var på föräldramöte,det har han aldrig visat mig innan.

Jimmy styr hela vårt liv.Att handla tillsammans kan bli ett helvete. Främst tar det väldigt illa på mig. Fått svårt sova,mina tankar vandrar...Hur hjälpa Jimmy?Jag vill ju hans allrabästa. Hur kommer det bli när han blir äldre,för allt blir ju bara värre och värre.

Jimmy säger han känner sig utanför,ensam...De 2 andra bröderna är arga och tycker jag favoriserar Jimmy...

Och jag...? Gör så j-vla gott jag kan.

Och allt det bästa för Jimmy.  Och  de två andra Bröderna Bus.

måndag 1 november 2010

Jag gråter...

Jag blir förtvivlad...
Arg så jag håller på att gå i bitar...
Men - Älskar så otroligt mycket!

Jimmy äter fortfarande Sertralin. Anledningen var att han skulle bli lite "coolare" som läkaren uttryckte det. Det har han blivit. På gott och ont. Enligt hans lärare vågar han synas och höras mer i skolan och det är ju bra. Nackdelen är att hans omogenhet visar sig mera på raster där det blir konflikter med andra barn.

Ska något speciellt hända under en dag så blir det för mycket för Jimmy. Bara väntan på det får honom att bli överaktiv,aggressiv och otroligt svår att stoppa. Hans bröder vill jag ska sälja honom för han är så provocerande när de har kompisar hemma.  Han skriker högt utan anledning ibland när vi är ute. Kan ställa sig ivägen för cyklar eller en bil och skratta när man drar undan honom.
Han får raseriutbrott och kastar runt saker. Vågar inte ha tända stearinljus,plockat undan saker vi är rädda om....

Frågan är om detta är pga medicin,eller hade det varit ännu värre utan den???

Samtidigt är det världens goaste kille. Han beskriver utbrotten med att -Det är som någon styr mig,jag kan inte stoppa det. Han har blivit tydligare och kan tala om hur han känner det. Och det gör mig så ont att höra och inte kunna hjälpa,värst är att se hans ånger när han haft ett utbrott. Men,bra är det ju ändå att vi kan prata om det. Han har så mycket funderingar om "sin sjukdom" som han själv kallar det. Han är mycket medveten.

Samtidigt har jag haft en sjukskriven Make sedan 18 Augusti då han ramlat i en trapp och skadat axeln. Under den tiden har han dessutom haft blodförgiftning i en tumme och nu är han förkyld....I say no more ;-).

Tack för peppande kommentarer! Hinner inte svara nu men har läst alla.
Puss/Suss