onsdag 23 februari 2011

Håller på att förbereda Jimmy

inför besöket på sjukhuset imorgon. Då måste blodprovet tas.

Förberedelse otroligt viktigt för Jimmy när något annorlunda ska hända. Och att man berättar i detalj vad som ska ske.

Han har haft en dålig dag och det märks så väl att skolan och dess rutiner behövs.

Haft en "inte gjort ett dugg"dag. Skönt på ett sätt men även jag blir rastlös.

Det är j-vligt skrämmande...

...och jag blev jätteförvånad.

Igårkväll var jag till Närakuten efter en förfrågan om vad det onda i benet berodde på. Kvinnan på sjukvårdupplysningen skrämde upp mig och sa det kunde vara en propp och gav mig en tid direkt. Tanken på propp hade även föresvävat mig. Efter kort undersökning konstaterade läkaren att jag hade en  kraftig(!)mjukdelsinflammation och blev ordinerad vila och medicin.

Nu till det skrämmande: Fick Diklofenak utskrivet som jag skulle ta tillsammans med en Alvedon. Aldrig ätit detta tidigare så jag sökte på nätet. Och upptäckte samma saker som då jag sökt på Jimmys mediciner. Även kollat upp bipolaritet som är en del av Jimmys diagnos och då även sökt på mediciner som uppgés hjälpa. Jag läser ALLT om Tourettes,Bipolaritet,ADD mm.

Upptäckt att vad man än söker på så finns det trådar där människor frågar om man kan bli hög på medicinen ifråga!!!?!!! Och svaren och upplevelserna  och tipsen på vad för mediciner som  bäst är många.Ibland är råden kombinera piller med alkohol.

Hur mår vi människor egentligen? Eller rättare: Hur mår dessa människor varav det verkar vara övervägande ungdomar.

tisdag 15 februari 2011

Älskade Storebror...

...fyller 11 år idag. Så fort tiden går.

Vi uppvaktade med "skönsång" och presenter i morse.
Först fick han en studsboll med Hello Kitty motiv (eftersom han tycker det är jättelarvigt och tjejigt).
Sedan fick han en sladd...Där började han surna till lite...
Gladare blev han för tredje presenten som var en sprillans ny mobiltelefon. Sladden behöver han så han kan spela in musik via datorn.

Skola och sedan tårta och ett par små presenter till. Två av hans kompisar kom och fika.

Roligt är ju att Maken med och firar honom denna gång. Förra gången var han tvungen åka iväg på kurs på kvällen och träffade inte Storebror alls på hans födelsedag.
Denna dag är Maken ledig eftersom vi hade tid hos BUP kl.11 och hans chef blivit väldigt förstående när han berättat om Jimmys problem.

Vi var ju ensamma hos BUP denna gång för att prata. Vet inte om vi egentligen blev så mycket klokare. Men så skönt få prata. Fick höra att vi var ansvarsfulla föräldrar och gjorde rätt,men...Varför känner jag inte så?! Min otålighet,sömnlöshet,det dåliga samvetet när jag förlorar tålamodet eller tycker jag gör fel.. Något för mig att jobba på.

Men Jimmy mår avsevärt bättre. Han är mer harmonisk,lugnare.Går ofta att avleda när han får ett utbrott. Han är kramigare vilket gett oss många mysiga stunder av närhet som för mig är guld värt.
Psykologen som även träffat Jimmy en gång sa att han förstår att det blir knas när Jimmy leker med barn eftersom Jimmy svårt förstå sociala regler,men - Han tyckte Jimmy var ett charmtroll som vuxna inte kunde göra annat än att tycka mycket om. Min gullgubbe.

Det enda negativa just nu är att jag måste förstöra Jimmys sportlov ett par timmar eftersom han måste ta ett nytt blodprov för att kolla blodbilden.
Fortsätter han med denna medicin blir det sedan prov om tre månader och sedan varje halvår.

Nej. Nu ska jag göra Lasagne som födelsebarnet beställt till middag.

lördag 12 februari 2011

Bra verkan? Och matig Pannkaka

Medicinen Jimmy fått,som kostade 900:- för 1,5 dl är bra,och dålig. Han kan sitta lite längre framför TV:n och titta på barnprogram. Han blir arg,men inte lika arg som förr.Jag är fortfarande en hora och fitta ibland och blir ombedd knulla personer och saker och han hatar mig och jag är världens sämsta förälder.Slagen mot mig också minskat,men de jag får gör ont,speciellt de i ryggen. Tourettes gör sig påmind,många höga skrik är det.

Jimmy älskar mig,behöver mig, liksom jag behöver honom och älskar honom vad han än gör.

Vi har knas med ekonomin och Maken "goet`s bananas",så jäkla onödiga dyra inköp medans jag räknar kronor.

Mitt prio ett är barnen. Typ mat och kläder. Jimmy har sönder/ritar med tuschpenna på sina och Storebror växer. Hela och rena kläder har de alltid.Tack vare älskade mamma så har jag lite nya kläder som hon köpt och inte ville ha själv. Mitt senaste inköp på många månader  är 2 par trosor för 50 kronor,och då funderade jag innan.

Nu tipset: Blanda ett par rårivna morötter,ett par potatisar,lite palsternacka och lite stekta bacontärningar i pannkakssmeten. Stek som vanligt,servera med lingonsylt.

Alla gillade. Speciellt jag som ansér Pannkakor är efterrätt inte middag.

måndag 7 februari 2011

Tourettes

Abilify - det heter medicinen Jimmy nu tagit i snart två veckor.Någon som känner igen den? Dyr rackare,nästan 900 kr för en liten flaska). Det är droppar och han tar liten dos. Han är lugnare,kan sitta och titta en rätt lång stund på TV som han inte kunnat göra tidigare. Utbrotten finns kvar men inträffar inte lika ofta och lika aggressivt. Jag får heta fula saker och åker på någon smäll ibland men bara Jimmy mår bättre så är det en bagatell jämfört med hur det varit.

Vi har fått byta ställe på BUP och var där första gången i Fredags. Om en vecka ska jag och Maken dit själva för att prata och få veta mer om Tourettes.
Är ju konstaterat att det är just Tourettes han har,med inslag av bl a ADD. Allt går ju ihop på något sätt.

För mig har Tourettes varit att någon ofrivilligt skriker snuskiga ord - Men det är så mycket mer. Bl a beror Jimmys kisserier i sängarna på just Tourettes,liksom tvång och tics,känslighet för lukter mm.

Känns bra få veta mer om detta. Få veta vad som beror på "sjukdom" eller är "normalt",för Jimmy är ju bara ett barn.
Bett om att Storebror och Lillebror ska få förklarat för sig om vad detta är så de får förståelse för Jimmy, och de på BUP kan bättre förklara och svara på deras frågor.

På Torsdag är det EVK i skolan. Då ska vi ha bestämt oss för om han ska gå kvar i 3:an ett år till. Jag vacklar mellan för och emot.

Har förresten äntligen ansökt om Vårdbidrag som läkaren rått mig att göra. Handläggningstid 3 månader(!).