lördag 30 januari 2010

Tittar in och säger hej

Internet inte funkat på ett tag.

Hänt en del både negativt och främst positivt.

Vi njuter av att haft sovmorgon och "fri" dag. Inga krav på tider som ska passas vilket ger mig rum att andas och koppla av lite.Gäller nog alla andra också.

Eftersom vi ledsnat och bytt internet och ett tag delar på dator så ska jag nu lämna tillbaks den ;-).

Ha det allrabäst!

torsdag 28 januari 2010

Detta gäller också i högsta grad oss mammor


Åtminstone mig.Som har en förmåga att nog alltför ofta säga: - Men skynda på nu då!

Ännu en dag

Vilket snöoväder det var igår eftermiddag. Mysigt när man väl kommit hem och inte behövde sticka ut näsan mer. Storebror gav sig ut i "snösvängen" och fick ihop hela 35:- på att skotta andras ingångar.För pengarna köpte han tre ½-litersförpackningar glass och gav sina brorsor varsitt paket. 50-öringarna som blev kvar gav han mig,ifall jag behövde matpengar.Visst är han gó?!

Jimmy gick glatt till skolan främst för att fröken lovat bjuda på tårta och han och hans klasskompisar fått välja vilken sort. Marsipantårta ville de ha och eftersom de bara är 3 killar så hade de fått äta så mycket de ville. Han frågade inte efter mellis när vi kom hem ;-).  Men krama fröken innan vi gick ville han inte.

I morse tvärvägrade han gå till skolan. Skulle inte klä på sig och det går inte tvinga för då blir allt tvärfel. Slutade med att jag fick gå iväg med de andra två för att sedan gå hem och försöka få med mig Jimmy. Visade sig att kläderna jag lyckats få på honom var avtagna så jag fick börja om från början. Så efter "lock och pock" och lirkande är han äntligen i skolan.För där tänker jag stå på mig. Är han inte sjuk så ska han till skolan.

Nu ska jag ta ur sängkläderna i vår säng. Både Jimmy och Lillebror kommer nästan varje natt in till oss. Nu är det andra natten Jimmy kissat ner den i sömnen. Var jättelängesedan det hände.

Sedan tänker jag inte göra ett dugg på en stund. Ta mig en kopp kaffe och ta en macka.Känner mig lite tom,både i mage och huvud!

tisdag 26 januari 2010

Helvetisk kväll

Jimmy haft det jobbigt. Varit utagerande,aggressiv,ledsen. Börjat med att göra tecken över halsen och säga stryp mig då så jag får dö.
Inte en lugn stund. Bråk,bråk,bråk...

I morgon ska psykologen börja med sin "koll" på Jimmy. Ska be henne börja lite senare i månaden. För detta beténde är inte vår Jimmy. Eller är det det?

Vill tro att detta beror på att älskade fröken ska sluta i morgon och att det kommer lugna sig igen!

Men dagen började bra.  Och slutade bra.

Och ett litet PS. Efter tandborstningar och godnattpussar ett gott skratt.
Av någon anledning ansér Jimmy att TANT är ett fult ord och det har jag kallats ofta i kväll. Lillebror kröp upp i mitt knä innan läggdags och viskade tröstande i mitt öra: -Mamma.Du är ingen tant.Du är en liten gumma!
I love them all!

Mardrömstimme

Det har jag nyss genomlidit!

Gick som vanligt för att hämta Jimmy. Idag var det gympa sist på da´n så jag hämtade hans ryggsäck och gick till gympasalen. Han hade gått(!) För första gången så hade han blivit klar tidigt och dessutom stuckit iväg.

Letade i skolan.Tiden gick,tvungen hämta Lillebror och möta upp Storebror.Hade tanken att Jimmy gått dit. Nej,det hade han inte. Storebror sprang före hem ifall Jimmy stod och väntade. Och aldrig har det gått så sakta gå hem fast jag satte Lillebror i barnsadeln. Jimmy var inte hemma.

Sprang i gårdarna - och hittade honom hos ett par kompisar = Lycka!!

Hans förklaring var att varken barn eller vuxna funnits i skolan och alla dörrar varit låsta.

Nu ska jag ringa Maken för att be om skjuts till stora staden för att köpa blomman som jag och de 2 andra mammorna kommit överens om att ge fröken som går i pension imorgon.Hon som brydde sig och ringde flera gånger för att höra om jag hittat Jimmy.

Funderar också starkt på att köpa en kaktus och stoppa upp nånstans på mamman som väntade på sitt barn när jag letade.Och beskrev Jimmy som han i flerfärgad overall och så härmade hon hans rörelser och gjorde miner. Tur för henne jag inte hade tid att stanna!

Läser ni kändisbloggar?

Efter en turbulent morgon avlämnade jag barnen i sina skolor och återvände hem för att torka upp mjölk och plocka upp kläder som kastats omkring. Inte bara en var på dåligt trött morgonhumör imorse.

Handlade i vår lilla dyra affär.Tog tid för urvalet är litet och som sagt mycket dyrt. Det fascinerande med denna affär är all personal...Få och trånga gångar,och var du än vänder dig så står det någon ivägen med en stor vagn och plockar upp varor(!).

Återvände hem och sedan inte gjort så mycket mer än suttit vid datorn. Det som behövs göra hinner jag när kidsen kommit hem eftersom de har en väl utvecklad radar som ger utslag så fort jag sätter rumpan på en stol och de då akut behöver hjälp av något slag.

Ja,kändisbloggar. Jag läser ibland och har nu frossat i några ett tag: Alex hemma från Thailand och stolt över att dottern börjat krypa.Mamman till samma barn berättar om recept på fördrinkar. Hanna saknar sin man och barn ensam som hon är i en svit i Göteborg för att göra TV.Hennes man beklagar sig lite tvetydigt om sjå med barn och någon vaknatt. Jennie berättar om LA och tips på restauranger och kläder. Rosing tipsar i sin tur om var du kan äta de godaste ostronen och få rabatt på skönhetsbehandlingar av alla de slag. Pernilla ger dig råd om var du kan köpa fina märkeskläder och barnmöbler. Och så vidare...Dömer inte för då borde jag ju inte läsa!

Kändis är jag inte,vill inte vara heller. Men på skoj:
Suss tipsar: Fiskpinnar billiga och prisvärda på Willys. Blocket inte att förakta.Igår fyndades en nästan oanvänd hockeyhjälm för 150:-. Och på skopunkten får du billigaste paret stövlar/skor gratis vid köp av tre par.

Sponsrad är jag inte för att nämna dessa märken måste tilläggas.

måndag 25 januari 2010

Läxan blev klar!

Ett litet häfte med några sidor att läsa. Att skriva svar på 4 frågor om innehållet. Tog 3 dagar och mycket tålamod från min sida,och duckningar så jag inte skulle få en penna i ögat när ticsen blev som värst.Då tog vi ett break.

Jimmy duktig på att läsa trots stamningarna. Vet precis hur orden ska stavas men ligger efter med motoriken bl a.

För övrigt en fin kväll. Klippt Maken och Storebror. Två kvar till i morgon.

Nu sover 2 av 5. Lillebror följde med Maken i ett ärende och slocknade i bilen och aningens aning pigg just nu ;-).

Nattinatti alla!

Stay friends

Är ni med där? Söker kontakt med gamla skolkompisar. Personligen har jag lite kontakt med två stycken och får höra skvaller om en del andra.

Anmälde mig dit igår. Fick mail idag om att A ville "bli tillagd". Kul, det var längesedan vi pratade.
Fick så ett likadant mail från en kille. Och hur jag grubblat:Vem i 17 är det? Tror jag kommit på nu. Han bodde i "byn" bredvid,gick i parallellklass . Lite spännande det här. Men,Facebook skippar jag!

Att dagdrömma

Läste en annons i tidningen om en kille som skulle fylla 18. Förutom skola och idrott var hans fritidsintresse att dagdrömma.

Det är ett av mina fritidsintressen också: Att drömma mig bort när jag har en lugn stund. Inga stora drömmar om guld och gröna skogar eller berömmelse utan små drömmar om lite av varje men där allt lugnt och harmoniskt och positivt. De kan göra en ensampromenad till ett härligt "andningshål" i vardagen!

Jag har alltid varit en dagdrömmare. Det är jag nog inte ensam om?!

Störda rutiner

En mamma som var trött och drog sig i sängen en kvart längre än vanligt resulterade i att ett barnprogram nästan missades. Dessutom ett aningens rött men ömt skavsår där man inte ville ha plåster på,eller stövel för den delen. Plussa dessutom vetskapen att fröken i skolan som jobbat halvtid och varit där tre dagar i veckan slutar på Onsdag.

Då är det inte kul och man blir arg.

Hoppas på en bättre morgon imorgon!

söndag 24 januari 2010

Tycker inte om Söndagar

Har aldrig gjort det. De är tråkiga,en transportsträcka mot en ny vecka.

Bröderna Bus ute och leker. Maken ute med hunden. Jag har disken väntande. Ska fixa den.

Sedan släpar jag med mig min förmodligen ovilliga familj ut på äventyr.

lördag 23 januari 2010

Nej....

På radion säger de att nu isen äntligen lagt sig.

Och jag som längtar efter våren....

Jag älskar dig

Och en kram och lång puss på munnen.

Inget mer behövs och gör mig så jätteglad!

Fyra slag i bordet

Fem hot om att han vill döda mig och många fnysningar,stamningar och så fick jag ännu en drös av hur mycket han hatade mig.

Och jag älskar,så otroligt mycket. Gråter inuti men så glad ändå. Älskar utan förbehåll eller krav.

Bara jag får leva lite till. Finnas till. För älskade barnen!

Alla har vi våra "nojjor"

Personligen har jag svårt för vassa knivar. Använder ibland för det är ju bra,skär köttet fint och lätt. Sedan åker kniven efter disk snabbt högt upp i skåpet igen. Burr!

Idag blir det strax "köttgegga". Dvs ugnsstekt kött som badar i lök och grädde. Till Pommes. Och gör det hela nyttigt med lite gröna saker till.

Känns lite ensamt här

Tycker om Passagens koncept där man kan se vad andra senast skrivit. Men,ännu en gång funkar det inte där.Så,om någon vill läsa. Kommer nog bara ha denna blogg och visar ett foto på vår 6:e familjemedlem. Gullejotte. Jocke var namnet. En blandras av Schäfer och Collie. Och så snäll, och avslappnad som ni ser när han ligger i sin favoritställning.

Ibland undrar jag...

Vad är det som orsakar vissa "fel" och problem?

Tänker ibland på om det är jag som uppfostrat eller betett mig fel på nåt sätt? Beror det på att Jimmy växte dåligt i min mage? Men,det gjorde ju Storebror också. Fostervattnet minskade och blev inlagd,varför? Hände något då vid kejsarsnittet där ryggmärgsbedövningen inte tog utan Maken snabbt föstes ut och jag lika snabbt fick narkos?

Eller är det bara så att det blir såhär ibland?

Vi fick en Jimmy som har det jobbigt. Många andra barn har mer och större problem.

Men man är sig själv närmast och ser främst till hur man har det själv. I mitt fall kretsar mina tankar mycket på och om Jimmy eftersom hans tics och utbrott ökat i rasande fart på kort tid. Detta gjort att jag försöker ge hans 2 brorsor också mer tid och uppmärksamhet för att kompensera på nåt sätt. De behöver ju mig de också.

Hur man än vänder sig...

Här finns jag också

http://blogg.passagen.se/fuschia/

En blogg jag haft i drygt 2 år.

Denna blogg startade jag bl a pga strulet på Passagen men främst i en förhoppning om råd från andra föräldrar och åsikter och tankar vad gäller tics och tourettes hos barn.

fredag 22 januari 2010

Lets Dance eller På spåret

Det ena programmet underhåller det andra ger lite kunskap.

Har TV:n på. Lets dance låter i bakgrunden. Orkar inte bry mig.

Med tre halvsjuka barn hemma idag så har jag nu lust att göra som hunden: Boa in mig på en filt i ett hörn och sova,sova,sova!

TA ERA BARN PÅ ALLVAR

Har ni blivit mobbade? Det har jag blivit!

Allt utlöst av en ensam cykeltur när jag var runt 10 år. Mötte 2 killar som var lite äldre. Blev jagad och rädd.

På ett ögonblick blev jag deras hackkyckling. Skolan blev en pina. På nätterna,när jag lyckats somna kom mardrömmarna. Och ångesten inför skolan...Obeskrivbar.

Tog mod till mig,berättade vid middagsbordet. Äsch du bara inbillar dig fnös min pappa. Så min räddning blev några klasskompisar som gick och berättade för en lärare som i sin tur tog tag i det.

Lärt mig. Man behöver inte vara felfri och framförallt: Har ett barn problem så ska man lyssna och ta på allvar!

torsdag 21 januari 2010

Och vi andra då?

Som sagt en familj där förutom maken,jag och Jimmy består av en Storebror på snart 10 och Lillebror som är 6 år.

Vi tuffar på med skola och fritid.

Personligen älskar jag vara ute i skogen eller allra helst vid sjön. Bröderna Bus verkar också söka sig utåt och ska jag ropa in dem så är det troligaste att de finns i skogen här bredvid.Eller hos kompisar.

Apropå Jimmys problem så reagerar familjen så här:

Storebror: Blir jättearg på Jimmy,mycket bråk. Men ute bland andra försvarar och skyddar han.Gulle.

Lillebror: Tar tyvärr efter ibland typ skriker MYCKET högt och gällt,kastar saker,fula ord. Ett betéende han visar ibland men aldrig då Jimmy inte är i närheten. Fördelen med att vara minst är bl a att lära sig saker tidigare än sin storebröder genom att lyssna och där också ta efter.

Maken: Vill inte riktigt acceptera (Jimmy inte så utagerande mot honom) men tycker ändå det är bra att jag tagit tag i det så något händer.

Och så jag själv: Känns som att jag är den självklara "slagpåsen" i familjen. Får ta allt skit både från familj och skola mm.

Beklagar mig inte. Älskar min familj!

Fuck you jävla bög

Ska jag mörda dig eller?

Utbrottet kom nyss efter att favoritbyxorna var i tvätten. Första utbrottet idag.

Börjar bli van. Van att bli kallad bög eller jävel. Van med hot om att bli dödad,få en kniv i mig. Van få höra att han hatar mig,önskar jag vore död. En stund senare är allt glömt och han är som vanligt.

Vet att han inte menar det fast inombords gör det så inihelvete ont. Vilken mamma/pappa vill höra sånt från sitt barn?!

Hjälp stavas H J Ä L P

Det vet Jimmy och kom igår stolt och visade sin "novell" han skrivit. För det gör han,skriver,mycket. För obegåvad är han då inte. Han vill,kan ofta men ger tyvärr upp för lätt och ställer så stora krav på sig själv.

Jimmy är Jimmy och en förbaskat fin kille. Kramig och omtänksam med en stor portion humor.

Tyvärr tar "det" upp så stor,alltför stor, del av hans liv.

Alla har vi väl någon gång gått tillbaka för att kolla om man stängt av spisen,vänt för att checka om man låst dörren. Tänk dig att du känner tvånget att inte bara kolla en gång extra utan 100 gånger till.

onsdag 20 januari 2010

Lust att skrika

Och känner mig arg och maktlös!

Hur ska då inte andra föräldrar känna?

Bara att ta på vantarna på Jimmy tar MYCKET lång tid. (Han har fått för sig att han inte kan det själv.) Det ska slås vissa gånger i bordet,nävarna ska knytas några gånger,blinka x antal gånger,göra miner,slå med armarna,låta lite. Sedan kan vantarna träs på. Efter det: Han vill jag ska titta på honom,säga att det är OK, efter några fler olika rörelser går han ut. Där ställer han sig utanför köksfönstret och vinkar,många gånger.
Vid det laget har syskon och kompisar ledsnat och stuckit iväg.

Och jag blir arg!
På mig själv som blir irriterad. På dumma felet. Maktlös känner jag mig för detta går inte bota med att sätta på ett plåster!

tisdag 19 januari 2010

Första mötet

Var ju på möte i Jimmys skola igår. Jobbigt och känslosamt eftersom jag inte riktigt berättat och pratat om det så ingående och öppet förut. Gick därifrån med en känsla av att på något sätt pratat illa om honom bakom hans rygg. Och en undran om hur "de" bedömde mig som mamma.
Men,bara bita ihop och fortsätta.

Nästa steg blir nu att psykologen ska göra ett test med frågor med olika svårighetsgrader. Ett läkarbesök ska det också bli.
Sedan blir det VITS*. Tydligen den instansen man som förälder måste ligga på för att få en tid inom överskådlig tid.
Om det behövs blir det därefter BUP.
Plus att vi ska på möten med de som kommer träffa Jimmy under resans gång.
Kommer också bli erbjudna gå på möten där vi får lära oss hur hantera vredesutbrott och tics/tvångshandlingar.Ser fram emot få träffa andra föräldrar med barn som har liknande problem.

Allt känns omständigt och förstår att det kommer ta tid. Men det är bra mitt i alltihop!

*Vardagsnära Insatser med Tydlig Samverkan.
En verksamhet för arbetet runt familjer som har barn med koncentrations-och uppmärksamhetssvårigheter (t ex ADHD/DAMP) eller annat som kan antas ha en neuropsykiatrisk grund.

söndag 17 januari 2010

Snopen julgranpundring


För det blev ingen.
Föreningen satt en lapp på dörren där det stod att det var inställt. Med besvikna barn vände vi hem och tog istället äntligen bort pyntet från vårt granskrälle och kastade ut den. Blev ingen dans runt granen på julgransplundringen men dansade själv en liten dans i glädje över att slippa alla barr och få mer plats igen.
I farten åkte ljusstakar,stjärnor och alla tomtar bort också. Skööönt!
För att pigga upp Bröderna Bus och belöna oss för att vi varit duktiga så for vi till IKEA och åt.

lördag 16 januari 2010

Varit en bra dag

Främst för att det är Lördag och inga tider behöver passas.

Vi har varit till stan där vi bl a besökte Max. Jimmy fått för sig att Storebror,som sitter i mitten i baksätet,inte får andas på honom för då dör han.Så resan dit lite jobbig med skrik och bråk och kändes ett tag mycket lång,och bilen trång.

Nu är vi hemma igen och alla utom jag bänkade framför Sune på TV:n. Jimmys tics förändrats och utökats med förutom "fnysningarna" även rytmiskt dunkande med händerna på knäna. Det jobbigaste är inte att lyssna på eller se utan det är att han själv är medveten om vad han gör.

Världens goaste kramigaste kille. Växer detta bort?!

Tourettes??

Mitt första inlägg här och detta med en förhoppning få kontakt med föräldrar i samma sits.

Jag är en 3-barnsmamma med en pojke på snart 10,en pojke på 8 år och lillebror är 6 år.

Detta kommer handla till stor del om vår så jätteälskade 8-åring. Jimmy. Sökt hjälp länge men nu äntligen blivit tagen på allvar och på Måndag sker första mötet med bl a lärare,skolsköterska och skolpsykolog.
Fått veta att det kommer kräva mycket av oss föräldrar och troligen ta tid.

Men. Nu startar vår resa strax i avsikten få en diagnos. Främst för Jimmys skull så att han får den hjälp han behöver i skolan och vi föräldrar får veta hur vi på bästa sätt ska hantera vredesutbrott och alla tics mm mm.
Och. Vi kan förklara för andra hur det ligger till. För vår lillgubbe är inte dum i huvudet och ska inte behandlas av andra som om han vore det.
Som jag hörde Storebror förklara för en kompis: Jimmy har det lite jobbigt med sig själv!

Här kommer jag skriva av mig och hoppas få ta del av andras åsikter och råd. Kanske någon/några upplever/upplevt samma sak?