Var till Bup med Jimmy i Onsdags. Efter de "prover" psykolog och läkare i skolan lästs och lite prat med Jimmy där han höll med om allt så ansåg läkaren att medicin behövdes. Läkaren pratade även med mig,då Jimmy var närvarande.... Slutade med att han fick medicin som efter jag (när jag kom hem) googla och det innebar Zoloft. Maken ätit det,blev som en zoombie
Tänkte,läkaren vet förstås mycket bättre än mig ,att medicin behövs och då vilken slags medicin.. Nu efter en ½ tablett om dagen i 6 dagar är Jimmy en ny kille,ett barn som mår sämre,blir ännu argare,mår allmänt dåligt.Och idag ska han börja ta hel tablett(!) Biverkningar,det vet jag,allt förstärks. Men,Jimmy har ju ingen depression. Han är omogen för sin ålder och har stora problem tygla sitt humör,behöver lugn.Men samtidigt är han ofta glad och kramig,ska jag låta medicinen ta bort även detta? -Nej!!! Och måste jag nu vara tvungen ge honom medicin känns just denna helt fel.
Idag fick jag hämta honom tidigare från skolan då fröken ringde.
Imorgon ska jag ta kontakt med BUP igen. Detta känns helfel!
Han är ju nyligen fyllda nio år gullplutten min. Och jag brukar inte ens ge Alvedon till Bröderna Bus förrän de verkligen behöver det..
Men,någon slags hjälp behövs helt klart för att få Jimmy att må bra,men -. Någon som har erfarenhet av annat medicinering?
Men vad jobbigt. Har försökt läsa bakåt i tiden här, men vad för diagnos har han. ADHD?
SvaraRaderaBrukar man ge dessa barn antidepressiva verkligen?
Förstår om det känns fel och samtidigt vet man inte hur resultatet blir förrän biverkningarna lagt sig vilket ju brukar ta ett par veckor.
Jag trodde man gav en väldigt svag dos amfetamin.
Om din känsla av detta är fel tycker jag du ska lyssna på den. Kontakta denna läkare. Ifrågasätt. Ni ska ju ändå kunna känna er lugna i detta och tro att det är rätt.
Sköt om er.
Hej Suss!
SvaraRaderaMan blir så arg, när det ibland känns som att tabletter skulle vara lösningen på allt. Du som mamma känner ju din son bäst. Klart att man inte vill dämpa ALLT. Stå på dig.
Styrkekram
Susanne
Hej Suss,
SvaraRaderaSå jobbigt det låter, jag känner starkt med dig när jag läser. Man vill verkligen inte stoppa i sina barn konstgjorda ämnen. Och samtidigt behöver ju din goe lille pojke få någon hjälp. Och där sitter du och vet inte vad du ska välja, eller vem du ska lita på.
Jag vet banne mig inte vad jag ska skriva till dig, inga råd har jag egentligen. Men jag är i alla fall säker på att du är den person i hela världen som känner din pojke allra, allra bäst och älskar honom mest av alla. Så, lyssna till ditt hjärta, Suss, och följ det du känner där inifrån. Då tror jag aldrig att det kan bli fel.
Allt gott i världen önskar jag dig och massor av kraft!
Kramar
Anna-Karin
Vad ledsen jag blir när jag läser. Vad hopplöst det måste kännas :-/
SvaraRaderaNi år, det är Michelle också.
SvaraRadera:-)
Jag läser men kan inte påstå att jag förstår hur det är. Jag antara att man måste vara där. Hoppas att det blir till det bästa.
Hej Suss!
SvaraRaderaBer om ursäkt att jag inte varit här på ett tag men här har hänt saker som du kanske sett och vi är inte klara med allt heller,men idag tog jag mig tid att gå in här.
Är det inte ett läkemedel för att han har överskott av energi,och att det är därför
han blir så arg ibland.
Men jag tycker du ska prata med läkaren hur du
upplever just en tablett innerhåller ett preparat som din make fick och som gjorde han som en zombie,var aldrig rädd för att fråga läkaren ska kunna ge dig de svar du undrar över,sen kan det finnas andra verkningsmedel i just denna tablett som inte kommer att göra din son till en zombie,men vill ha ur hans ilska och dåliga humörsvägningar har får emellanåt.
Att helt enkelt finna balansen så han blir en gladare son.
Kramar.
Å det bara skar till i hjärtat på mig. Jag har inte läst några tidigare inlägg men kommer tillbaka...
SvaraRaderaJag kämpade i 8 år för att få rätt diagnos på min son. De enda de var intresserade av var att droga ner honom.
Har ett enda råd; Lita ALLTID på DIN känsla. De kan och vet en massa men det är DITT barn och DU vet bäst.
Sänder en dos ork och kämparglöd genom sajberspäjs!
Nej fy vad svårt...jag skulle inte ge honom den medicinen, men jag är ju ingen expert på området. Prata med läkaren igen.
SvaraRaderaKram!
Det var längesen jag var inne hos dig, och nu läste jag något som jag verkligen reagerade på.
SvaraRaderaSnälla, överväg att INTE ge honom zoloft...=(
Det är ju en antidepressiv medicin, och han är väl inte deprimerad? Om han dessutom mår sämre, vad är meningen då?
Min syster började ta zoloft när hon var 15. Nu är hon 23. Tar de fortfarande, för att hon inte kan leva utan de typ. Men bättre? Nä, hon har inte mått bra på minst 8 år nu.
Fast Sarah, "Lyckopiller" är inte en drog som ger ett lyckorus utan en medicin som innehåller ett preparat som "tillför signalsubstanser till hjärnan"
SvaraRaderaNär de här signalsubstanserna inte fungerar som de ska kan det yttra sig på en massa olika sätt.
Jag äter ( åt...jag håller på och byter märke nu ) lyckopiller pga att min hjärna ofta fastnar i dagdrömmar och ält.Inte pga depression.
Jag märkte ingen förändring alls i början, den kom smygande.
Nu, för mig, känns det iallafall som en befrielse.
Med befrielse menar jag att inte längre sitter i tre timmar och dagdrömmer.
Inte att jag går omkring i ett lyckorus och ler hela tiden.
Tro mig...det gör jag inte.
Ja...poängen är iallafall att "lyckopiller" inte alls enbart är mot depression.
Och kanske är Jimmys problem av den sort att hans hjärna behöver lite stabilare tillförsel av signalsubstans...eller hur man nu uttrycker det.
Eller inte, det kan ju inte jag veta.
Fast egentligen kom jag hit för att uppmana Fuschia att börja blogga igen.
Börja bloogga igen Fuscia.
A
Hej Suss! Hoppas du är här och läser ibland! Hoppas ni får den hjälp ni behöver. rätt hjälp.Det är jobbigt att bekymra sig när barnen inte mår bra eller fungerar som förväntat, det tar mycket kraft av oss mammor. Heja på kämpa på och följ ditt hjärta! KRAMAR från Mellisen
SvaraRaderaAnonym:
SvaraRaderaDet var ett sätt att se på saken som jag faktiskt inte tänkt på. Du kan mycket väl ha rätt, jag slrev bara spontant när jag läste "zoloft".
Fuschia; vart har du tagit vägen, varför skriver du inte mer?
Hej Suss!
SvaraRaderaJa jag säger så som jag tror.
Och det är besvärligt när man
är tvungen att ta medicin för att
dämpa överskottet av energin.
Hoppas verkligen det löser sig,och var
aldrig rädd för att prata med läkaren om
din rädsla för biverkningar och så.
Om du vill kan du läsa det håresande som
hände här igår.
Jag önskar dig en bra Tisdag.
Kramar