Ritalinet funkade inte,tyvärr

Jimmy blev gladare,tog sig för saker. Var piggare i skolan och skolarbetet satte fart. Men....Han fick utslag! Det är mycket ovanligt men kan hända,någonting i beredningen reagerade han på. Så,nu blir det ny medicin när utslagen försvunnit helt. Men abilifyn funkar.

Var på EVK igår. Blev som vi ville. Han får gå kvar i sin lilla grupp men följa med sin stora klass som börjar 4:an och som han nu har slöjd,bild,gympa och vissa lektioner med.

Idag var vi till sjukgymnast/arb.terapeut. Han har problem med både finmotorik och grovmotorik. Nästa vecka ska han till logoped.
Och jag var på Föräldragrupp med föräldrar som har barn med Tourettes och Tics. Givande verkligen.  Var tydligen bara vår Jimmy som kommit så långt så han fått en diagnos,de andra höll på med utredningen.Tyvärr kunde Maken inte vara med denna gång.

Annars tuffar det på. Utredningen ang Storebror inte startat ännu. Hade önskat det gått fortare för snart är det sommar och ledigheter.  Men,liksom mycket annat så rår jag inte över det.

Ha det så bra!

Ritalin

Det heter medicinen Jimmy fick idag för att inte vara så trött på dagarna. Trött blir han av Abilifyn. Känns som rundgång.
Men,bara Jimmy mår bra så. En tanke i bakhuvudet har jag om hur medicinerna påverkar hans kropp längre fram.
Men just nu mår Jimmy rätt OK. En nackdel är att han blivit så jättehungrig. Känns som han äter ständigt och mina förslag att äta t ex ett äpple eller en morot ibland ratar han.Nej han är sugen på riktig mat,sötsaker och mackor. Han har ju alltid varit smal och ser friskare ut nu när han blivit lite rundare men måste stoppa i tid känner jag. Har ett par syskonbarn med liknande problem och de har nu i vuxen ålder blivit väldigt runda. Får försöka aktivera honom mera och t ex uppmuntra hans intresse för dans,och musik.

Anton har jag ej pratat med ännu. Tänkte ta hjälp av hans snälla fröken,att vi berättar om stundande utredning tillsammans, för som det är nu skulle han bara bli arg på mig. Nu när jag själv smält detta om en utredning även för Anton så känns det rätt bra. Inte bra att det behövs men bra att han/vi kommer få hjälp.Annars får han ett helvete i femman,tänker jag så så kan jag ta att han blir arg och troligen ledsen för även om han inte ser det så just nu så får även han bättre livskvalitet och slipper känna sig misslyckad.

Blir nog bra det här!

Ännu en utredning påbörjad

Var på möte med Antons klasslärare idag. De bekräftade det jag befarat och som vi även pratat om tidigare. Han har inlärningssvårigheter (duktig på att lära in men tappar mycket av det han lärt sig efter ett tag). Han kan läsa skriva,räkna det grundläggande men har svårt lära in mycket av de ämnen som man har när man går i 4:an.  Dessutom har han koncentrationssvårigheter. Tappar lätt bort sig och börjar ofta tänka på annat. Detta har jag ju märkt hemma också. Både med läxor och när han ska göra andra saker,han avslutar sällan saker utan börjar istället på något annat. Han har gått på scouterna,innebandy och biljard men bara 3-4 ggr vid varje aktivitet sen har han ledsnat. han tar lång tid på sig och har jättesvårt bestämma sig. Ostabil i humöret. mm Jag är ingen specialist men jättemycket stämmer in på ADD som jag fått berättat för mig och läst om eftersom Jimmy har det som underliggande Tourettes som "de" säger. Det har jag kommit på först nu när jag tänker på hur han/det är. Varför har jag inte tänkt på det tidigare??

Han är ju äldst så jag har inget att jämföra med utan tolkat det som att han kommit i förpuberteten och väntat på att det helt plötsligt ska lossna för honom med skolarbetet.
Men har ju anat...Som t ex när jag pratade på BUP om Jimmy och de frågade om något syskon har problem. Nej,sa jag men tänkte för mig själv: Undrar hur det är med Anton.

Hur som haver.  Lärarna frågade om jag ville att det skulle göras en utredning. Naturligtvis sa jag. Vill den ska starta omgående för jag vet att det tar tid. De började förklara proceduren med undersökning av skolläkare,psykologens kontroll,EVK,VITS och BUP. Jag vet sa jag. Precis gått igenom detta med Jimmy.

Så. Nu börjar Vägen mot en diagnos  ännu en gång. Och jag känner mig så ledsen och trött och känner helt själviskt att -Nej,inte Anton också,inte allt en gång till.Jag är redan på BUP nästan en gång i veckan och det är möten,samtal mm. Och så har jag dåligt samvete för att jag tydligen försummat Anton och varit så "inne i" Jimmys problem,för att jag borde gått på min känsla och agerat tidigare. Men gjort är gjort.
Sa att jag ville berätta för Anton. Började ikväll,men kunde inte för då hade jag börjat gråta. Han kommer INTE att ta det bra.

Lillebror däremot är kvick i tanken. Om man ska jämföra så är han tidigare hans syskon varit och han hänger med bra i skolan Men,oron kommer finnas där.

Jimmy fick ju en ny medicin som han inte alls mådde bra av. Han tog den på morgonen för att vara pigg och koncentrerad i skolan. Det blev han,men mådde skit på eftermiddagen. Var mycket argare när han kom hem än han annars varit,mycket prat om att döda och jag fick mig några slag. Sånt som Abilifyn dämpat. Den äter han fortfarande men Concertan har jag slutat ge honom (pratat med läkaren). Vi ska till BUP på Måndag,då ska vi diskutera detta. När jag nu läst om Concerta kommer jag vägra om läkaren föreslår det hon sa då jag ringde dvs att han skulle ta det på em också. Jimmy behöver något extra åtminstone till Abilifyn börjat ge full effekt eftersom det Bipolära gör honom deprimerad och lite ångestladdad mm.

Känns som jag gått sönder lite,men ska spotta upp mig och fokusera på Anton,Jimmy och naturligtvis Lillebror.

Har mina teorier om varför just Jimmy och Anton har problem men det tar jag nästa gång.

Nytt BUP-besök

Denna gång för att träffa läkaren. Resultat: Ännu en medicin , för koncentration och bli lite piggare....Bara gilla läget,han behöver ju medicinen. Jag som alltid varit restrektiv med typ Alvedon och bara gett när det varit absolut nödvändigt.
Högkostnadsskyddet är nu uppnått och mycket glad för det är jag.

I slutet av Mars är vi erbjudna gå en kurs med föräldrar till barn som har liknande problem som Jimmys. Kruxet är det kommer vara kl 16-18 och med bussbyten tar det cirkus en timme ta sig dit (Maken åker direkt från jobbet). Storebror klarar sig själv med hemmanyckel. Lillebror får jag skaffa barnvakt åt och Jimmy får följa med och träffa de barn vars föräldrar inte heller har barnvakt.

Känns lite "kruxigt" men glad för kursen. Och - PROBLEM ÄR TILL FÖR ATT ÖVERVINNAS,det har jag lärt mig!

Det är han absolut värd

Men,helt krasst : Dyrt blir det.

Blovprovstagningen gick bra,Jimmy var jätteduktig.

Nu har han haft en svacka inför skolstarten efter sportlovet. Läkaren ringde idag,nu ska Jimmy ta 5 ml Abilify istället för 2 ml/dag,den dosen var alldeles för svag.
Ny medicin måste hämtas ut,900 kronor till(!)Sedan måste högkostnadsskyddet börja. Plus bussresor till och från BUP,dit vi ska på Fredag.
Blir vatten och bröd resten av månaden typ...

När jag skrev ansökan om Vårdbidraget och redovisade kostnader och räknade ihop så tänkte jag: Kan detta stämma?  Men det gör det,med råge om man inräknar allt.

Det är dyrt må dåligt!

Håller på att förbereda Jimmy

inför besöket på sjukhuset imorgon. Då måste blodprovet tas.

Förberedelse otroligt viktigt för Jimmy när något annorlunda ska hända. Och att man berättar i detalj vad som ska ske.

Han har haft en dålig dag och det märks så väl att skolan och dess rutiner behövs.

Haft en "inte gjort ett dugg"dag. Skönt på ett sätt men även jag blir rastlös.

Älskade Storebror...

...fyller 11 år idag. Så fort tiden går.

Vi uppvaktade med "skönsång" och presenter i morse.
Först fick han en studsboll med Hello Kitty motiv (eftersom han tycker det är jättelarvigt och tjejigt).
Sedan fick han en sladd...Där började han surna till lite...
Gladare blev han för tredje presenten som var en sprillans ny mobiltelefon. Sladden behöver han så han kan spela in musik via datorn.

Skola och sedan tårta och ett par små presenter till. Två av hans kompisar kom och fika.

Roligt är ju att Maken med och firar honom denna gång. Förra gången var han tvungen åka iväg på kurs på kvällen och träffade inte Storebror alls på hans födelsedag.
Denna dag är Maken ledig eftersom vi hade tid hos BUP kl.11 och hans chef blivit väldigt förstående när han berättat om Jimmys problem.

Vi var ju ensamma hos BUP denna gång för att prata. Vet inte om vi egentligen blev så mycket klokare. Men så skönt få prata. Fick höra att vi var ansvarsfulla föräldrar och gjorde rätt,men...Varför känner jag inte så?! Min otålighet,sömnlöshet,det dåliga samvetet när jag förlorar tålamodet eller tycker jag gör fel.. Något för mig att jobba på.

Men Jimmy mår avsevärt bättre. Han är mer harmonisk,lugnare.Går ofta att avleda när han får ett utbrott. Han är kramigare vilket gett oss många mysiga stunder av närhet som för mig är guld värt.
Psykologen som även träffat Jimmy en gång sa att han förstår att det blir knas när Jimmy leker med barn eftersom Jimmy svårt förstå sociala regler,men - Han tyckte Jimmy var ett charmtroll som vuxna inte kunde göra annat än att tycka mycket om. Min gullgubbe.

Det enda negativa just nu är att jag måste förstöra Jimmys sportlov ett par timmar eftersom han måste ta ett nytt blodprov för att kolla blodbilden.
Fortsätter han med denna medicin blir det sedan prov om tre månader och sedan varje halvår.

Nej. Nu ska jag göra Lasagne som födelsebarnet beställt till middag.

Tourettes

Abilify - det heter medicinen Jimmy nu tagit i snart två veckor.Någon som känner igen den? Dyr rackare,nästan 900 kr för en liten flaska). Det är droppar och han tar liten dos. Han är lugnare,kan sitta och titta en rätt lång stund på TV som han inte kunnat göra tidigare. Utbrotten finns kvar men inträffar inte lika ofta och lika aggressivt. Jag får heta fula saker och åker på någon smäll ibland men bara Jimmy mår bättre så är det en bagatell jämfört med hur det varit.

Vi har fått byta ställe på BUP och var där första gången i Fredags. Om en vecka ska jag och Maken dit själva för att prata och få veta mer om Tourettes.
Är ju konstaterat att det är just Tourettes han har,med inslag av bl a ADD. Allt går ju ihop på något sätt.

För mig har Tourettes varit att någon ofrivilligt skriker snuskiga ord - Men det är så mycket mer. Bl a beror Jimmys kisserier i sängarna på just Tourettes,liksom tvång och tics,känslighet för lukter mm.

Känns bra få veta mer om detta. Få veta vad som beror på "sjukdom" eller är "normalt",för Jimmy är ju bara ett barn.
Bett om att Storebror och Lillebror ska få förklarat för sig om vad detta är så de får förståelse för Jimmy, och de på BUP kan bättre förklara och svara på deras frågor.

På Torsdag är det EVK i skolan. Då ska vi ha bestämt oss för om han ska gå kvar i 3:an ett år till. Jag vacklar mellan för och emot.

Har förresten äntligen ansökt om Vårdbidrag som läkaren rått mig att göra. Handläggningstid 3 månader(!).

Tourettes,add

 Jimmy varit och gett 5 rör blod eftersom den nya medicinen han ev ska få kan ge ändrad "blodbild". Den andra medicinen har jag trappat av och han tar nu ingen medicin.
Bra mår han inte. Proven trodde han skulle visa varför han skrek så mycket. För det gör han,är vansinnigt högljudd,skriker. Men är själv väldigt känslig mot höga ljud,det har de märkt i skolan också.

Igår fick jag inte iväg Jimmy till skolan. Han sa han "inte mådde bra",sov sedan till kl 13.15. Innan dess ringde Storebrors fröken och sa Storebror inte mådde bra så jag fick gå och hämta honom.

Idag är alla tre hemma. De verkar må rätt OK men vill sitta framför TV:n och slappa,inte likt dem.

Att Jimmy har Tourettes är nu klarlagt,liksom ADD. Sedan finns det mer som de vill utreda.

Medicin av något slag behövs,det tvingas jag insé. Men,långt ifrån bra känns det. Måste tänka på Jimmys bästa och att han mår bra.

Och Maken blev förra veckan inlagd pga uttorkning efter magsjukan (?). Jobbar nu igen,men mår inte bra.

Den enda som mår bra är jag. Eller.....Kanske jag är den som bäst skulle behöva hjälp (!).

Fjärde dagen på 2011. Hej,vad tiden går fort...
Idag fyller älskade pappa år. Grattis om du läser,hoppas vi ses den 6:e. Och så en puss till systra min som ställer upp och finns. Jag har en fin familj som jag älskar men stundsvis är dålig på att ge tillbaka. Love you!

Imorgon ska vi till specialisten på Tourettes med Jimmy. Han ser fram mot att träffa läkaren men inte berättat ännu att det blir på nytt ställe och annan läkare. Han sa imorse till Lillebror att han skulle till doktorn för att undersöka sitt huvud som det var fel på. Kände mig tvungen lägga mig i samtalet och fråga honom varför han trodde det. För att andra säger det och jag känner så,blev svaret.

 Han är efter i mognad,har svårt tygla sitt humör. Tics och tvångshandlingar och troligen tourettes hämmar,gör det svårt för honom. Samtidigt är han smart,empatisk och har humor. Ett charmtroll när han visar den sidan.

Snälla M ska vara med imorgon och jag tänker då berätta om Jimmys tankar om att ta livet av sig,hur värdelös han berättar att han känner sig. Har funderingar om medicinen han får och som han blivit väldigt svår övertala att ta. Han säger han mår sämre av dem,och känns som han har lite rätt i det. Hämtade nyss ut nya piller för 200 spänn,kännbart i plånboken men mest undrade jag : Gör jag rätt som tvingar i honom dessa?! Vill ha tid hos den ordinarie läkaren för att diskutera detta.

I övrigt varit hyfsade dagar. Lite utbrott,mycket ofrivilliga skrik och så detta jobbiga med bacillskräcken,för både honom och mig. Han kontrollerar glas,tallrikar,bestick,jag diskar & diskar om.Han undrar om någon tagit i t ex smörgåspålägget,nudlarna,potatisen...Jag försäkrar 1000 gånger att det är rent,förpackat med maskin...

Men. Vi har det bra. Så skönt vara lediga och slippa detta jobbiga med att komma iväg till skolan,och hem. Jimmy "planat ut lite" och även resterande Bröderna Bus njuter av ledighet.

Så,Carpe Diem!

Så..Hejdå...

Jimmy ropade från köket igårkväll. Jag gick in och där satt han med en mindre kökskniv riktad mot sin strupe och sa hejdå. Tog lugnt ifrån honom kniven,försökte ge en kram som han inte ville besvara. Sedan gick jag undan och grät.

Den utlösande faktorn denna gång var att han var missnöjd med raketen han byggt av toarullar.

Men - Jimmy mår skit just nu. Tidigare pendlat mellan överdriven glädje och stor ilska och även många lugna stunder. Nu överväger ilskan.
Trodde/hoppades det skulle bli bättre när julen varit över och tryggheten med att vara hemma skulle ta över,det har varit så tidigare.

Men,nu är han bara arg. Kom ner i morse,ville ha varma mackor. Ändrade sig innan de blev klara och kallade mig idiotjävel och värdelös förälder och avslutade med att loska på golvet och kasta saker på mig.
Vet inte hur jag ska beté mig mot honom och DET känns allrajobbigast,att inte kunna hantera sitt barn. Jag behöver inte ens säga något så blir han arg. Är jag glad ifrågasätter han det,är jag neutral så bryr jag mig inte om honom,blir jag arg och säger ifrån önskar han mig död.
Kommit på att baka lugnar honom om vi får vara själva. Så här finns en hel del muffins och sockerkakor just nu.Inte alltid det funkar,men ibland.

Hade ju tänkt ringa doktor och fråga efter något som kan hjälpa mig sova och känna lite lugn. Men...Det är ju Jimmy som främst behöver hjälp.

Men,detta igår,med kniven. Det tog skithårt på mig.  Fan,fan,fan!!!

JULLOV!

Tycker jag det är skönt? Nja...
Har jag julkänsla? Nej.

Tillbringat förmiddagen gående i tio minusgrader: Lämna 2 barn,hem och hämta ett barn,hem med ett barn,gå och hämta 2 barn. Fördelen är att jag fick vara med på Jimmys avslutning i kyrkan.

Jimmy väntade hemma medan jag var med de andra till skolan och det visade sig senare att han tagit 200 kronor ur min plånbok. Vi var till affären där jag köpte lunchmat till killarna och där han stod länge bland leksakerna och undrade hur många hundralappar jag hade i plånboken. Reagerade/funderade när jag skulle betala för nog hade jag haft mer än en hundring i plånboken?! Gick hem med det jag handlat och Jimmy ville gå till en kompis som han sa att de igår bestämt skulle gå tillsammans till affären...Jag sa att han INTE skulle gå dit.
När jag kom hem efter hämtat bröderna hade han en kasse med en pistol och 3 förpackningar skott plus kvitto och växelpengar. Pistolen kostade 70 spänn och skotten 20 kronor/förpackning. Ja,vi bor i byhåla där allt är dyrt i affären och leksakerna är "rappel".
Han blev skitarg på mig när jag tog de resterande pengarna och jag fick heta mycket fult och kallade mig för tjuv(!).

Nu har han även hunnit med "äta" en munk i soffan där nog ingenting hamnade i munnen utan smulorna låg i soffa,på bord och golv och på kläder.

Han har bokstavligen gått på julprydnaderna. Hotat med att flytta hemifrån eftersom jag är en jävla fittjävels hora och borde dö...

Och Lillebror sover i kökssoffan efter klagat över ont i bröst och hals. Själv är jag kraxig och känner mig som han beskrev.

Men,jullov är det,och imorgon sovmorgon.
I övrigt är det bara att gilla läget.

BUP-besök och Lussebullar

Var till M på BUP igår. Hade ju fått i "läxa" att skriva dagbok en vecka. Där står om kissningar och utbrott,om hur han en gång på väg hem efter skolan blev arg på mig och sparkade mig så hårt i knävecket så det blev sår och jag nu har ett stort blåmärke,dagen efter sprang han runt på skolgården och skrek hora och fitta till mig medan han spred ut allt han hade i sin ryggsäck i snön. Där står om hur han brottade ner Lillebror i snön och stack iväg med hans mössa som vi aldrig hittade och när han grätskrek hela vägen hem från affären och knappt kunde prata efter skrikit i över 30 minuter mm mm.
Meningen med dagboken var att beskriva utbrott,tics och tvång så den blev väldigt negativ.
När jag pratade med M poängterade jag Jimmys fina sidor för han har många sådana. Men faktum kvarstår och vi måste acceptera.
Maken gått omkring och tänkt på detta som typ en förpubertet eller trotsålder. När jag förklarade för honom att: Detta är något Jimmy kommer få leva med och nu är det upp till oss att förbereda honom till ett fungerande och fint vuxenliv så grät han.
Och jag grät hos fina M igår. Man/vi behöver det!
Fått "akuttid" hos en specialist på Tourettes i början av Januari så att åtminstone ett av Jimmys problem blir konstaterad.

Nog om detta. Maken tagit med sig Bröderna Bus till pulkabacken och jag har gjort en saffransdeg som står på jäsning. Fick hjärnsläpp när jag skulle hälla mjölken i det smälta margarinet och hann hälla nästan hälften av den kalla mjölken i degbunken med jästen innan jag kom på det. Chansar och låter degen jäsa lite längre istället.

Och nu kom de hem...So long så länge!

Var ska det här sluta?

Mycket kissande är det...
På vardagsrumsgolvet,badrumsgolvet,hallen,i brorsornas stövlar.. Ibland utan kläder,ibland med brallorna på.
För...Att det är kul...Vet inte...Hade lust...Och så skrattar han. Säger jag det är fel och blir fel det han gjort kallar han mig fitta och ber mig...vill inte skriva hans önskan.

Som att leva med en katt som inte är rumsren och det kan vara kiss var som helst. Troligen ett nytt tics och tvång som han inte kan hjälpa.

Ibland är det svårt tänka på att han är "sjuk",inte kan hjälpa. Men,det är ju så. Tourettes,adhd,ocd,tics,aspergers..Det är en jävla blandning att ha och tänker jag efter så är jag glad han inte betér sig värre.
Men,varför just min gullplutt????

Här vare snorigt värre

Passar på att skriva lite medan Bröderna Bus sover.
Storebror varit sjuk några dagar,hade 40.1 i feber i Söndags kväll. Sov hela gårdagen,kräktes upp det han fått i sig. Igår blev även Lillebror sjuk och idag är det Jimmys tur. Dock ingen kräksjuka hos någon utan dunderförkylda. Maken jobbar,men mår inte OK han heller,eftersom de jobbarkompisar han har även de är förkylda så riskerar han inte smitta ner.
Och jag? Jag mår prima,trots snorpussar och nysningar rätt upp i ansiktet på mig. Peppar,peppar ta i trä måste jag väl tillägga.

Som i resten av landet har vi vinter här. Är mycket mer snö än på bilden. Minus 13 och just nu snöar det. Känns rätt skönt vara inne och sitta här vid datorn istället för cirkus en timmes promenad fram och tillbaka till skolorna. I gengäld så har jag ju annars några timmars lugn medan de är i skolan.

Skulle varit till BUP idag för att prata med M. Känns trist missa det eftersom jag verkligen skulle behövt det. Börjar alltmer misstänka ett stort inslag av Tourettes hos Jimmy. De ofrivilla plötsliga skriken ökat,mycket och han säger själv att han "bara måste" skrika eller höja rösten när han pratar. Allt det fula han kallar främst mig,men även sina syskon vet jag inte vad det är liksom de enorma svängningarna i humöret och omogenheten. Och ticsen ökat mycket.
Om att få en exakt diagnos skulle ändra något vete sjutton men skulle hjälpa omgivningen,familj - Och mig - förstå. Som det är just nu är det mycket irritation,ibland ilska. Och kompisar drar sig undan honom. Känns så jäkla fel mot Jimmy eftersom han inte kan hjälpa det här!

Och - Han bli ju äldre och hans problem ökar,syns mer. Hur kommer det att bli?

Jag hade en gång en dröm...

...Då...När läkarna sa jag inte kunde bli gravid på grund av de växande cystorna....När jag akutopererade bort flera stycken....

Jag drömde om hur det skulle vara om jag hade barn. Allt harmoniskt,fjärilarna skulle fladdra runt våra huvuden,barnen gurgla av glädje och det skulle då aldrig vara några konflikter. För,om jag skulle ha barn skulle allt vara harmoni och problemfritt!

Och ett under skedde. Tre söner,utan annan hjälp än villig make.

Men..Jo,tjosan..
Utrett detta som hände med Jimmy. Jimmy hade retats,och jag vet alltför väl hur svår han är stoppa. Killen blivit arg och slagit ner honom. Hans mamma påpekade flera gånger att man inte ska retas medans jag nöjde mig efter berättat att Jimmys kompisar och bröder berättat hur det gått till med nerslagning och sparkar. Man ser ju till sina barns bästa och de flesta tror bara sina barn om gott. Det gör jag också,men vet också hur Jimmy kan beté sig. Därmed inte sagt jag tolererar någon gör Jimmy illa!

Så,nu har Jimmy gått resten av veckan i skolan. Lite problem vid hämtning och lämning ibland:Jag varit en fitta och hora och ska knulla mitt arsle alternativt världens bästa mamma.  Och 2 tumvantar och en mössa kastats bort någonstans i ilska.  Nu ska jag försöka få tag i storpack av Bikarbonat eftersom det tydligen ska ta bort fukt och lukt eftersom Jimmy ännu en gång med flit kissat i sin och även Lillebrors säng. Hade precis gjort sängarna så rena vi kan efter förra veckans kissning.

Storebror varit hemma igår och idag. Dunderförkyld.  Idag åstadkom vi dock en stor pepparkaksdeg tillsammans och han fick sätta nejlikor i apelsiner. Julmys.

Nu återstår vinna på tips/Lotto..You name it...Älskade pappa gav oss oväntat pengar för ett par veckor sedan eftersom Maken varit sjukskriven över 3 månader.Mycket välkommet och behövligt.  Önskar nu en vinst så jag kan köpa julklappar i tid till barnen ,och mat...Men köper ju aldrig lotter eller spelar så den chansen är nog rätt minimal.
Försäkringskassan...Bu och blä och väntetider!

Så..Inga fjärilar svävar omkring här utan snarare Orosmoln. Men jag har tre barn som ibland driver mig till vansinne,men som jag älskar,älskar,älskar! Och Jul kommer det bli,och julklappar från oss,det kommer jag se till!

Jimmy är hemma idag

Han verkligen tvärvägrade gå i skolan.  Efter jag lämnat Lillebror så cyklade jag till Jimmys skola och pratade. Berättade hur han mådde och vad som hände igår.
Vid en direkt fråga förnekade han men allt eftersom dagen gått så kommer det fram mer och mer om hur otäckt det var igår och hur rädd han var.  Vi gick till affären och då sa han: På den lyktstolpen slog A in mitt huvud och i den snödrivan tryckte han ner mitt huvud,jag trodde jag skulle dö(!!!)

Arg är bara förnamnet på vad jag känner!

DET JAG VARIT RÄDD FÖR HAR HÄNT

Jimmy blivit överfallen,slagen,mulad i snön.  Av en ett år åldre kille. Blir ett snack med killens föräldrar imorgon.  Ibland hittar Jimmy på,är provocerande som om han söker bråk. Men denna gång berättar hans bröder och kompisar samma sak: Jimmy gick,blev omkullknuffad och killen slog hans ansikte mot isen för att avsluta med att mula honom med snö och slå honom i magen,
Gissa om jag är arg?!!!

Brevet

Hej!
Jimmy vaknade med förväntan över att få åka till sin fröken och hälsa på. Sedan ville han inte och grät och sa han var nervös.Åt frukost,blev arg på Storebror för..? Ja att han fanns till typ...  Sedan glad igen...Och där "fångade jag upp honom",fick på ytterkläderna och vi kom iväg i tid.   Det är skillnad mot i Fredags då han stack iväg på vägen till skolan och jag sedan efter oroligt letande hittade honom utanför hemma.Han berättade då att han tyckte det var jobbigt med slöjden han skulle ha: Så många barn och ljud och så gjorde han sig illa (svårt med finmotoriken).tog med honom till skolan och han fick berätta hur han kände.

Varit i kontakt med BUP och får komma dit om en vecka för M tyckte det lät som jag behövde prata.

Jimmys tics består just nu bl a i att loska,inne,mycket och överallt. Han har slutat bry sig om vad han kastar så här flyger fjärrkontroller,stövlar,hårda leksaker,glas och fula ord hejvilt vid ilska.Kompisar drar sig undan,han hänger oftast med Lillebror och hans kompisar varav de flesta av dem tycker Jimmy är skitjobbig.

Han har ställt sig och kissat i sin och sina bröders sängar så Storebror sover i soffan och de 2 andra hos oss tills madrasserna torkat efter vi skumtvättat dem.

Börjat skrika. Mycket högt,gällt och länge oavsett var han är. I skolan gläfser han tydligen med ansiktet nära mot andra barn.Han gjorde det mot mig när jag var på föräldramöte,det har han aldrig visat mig innan.

Jimmy styr hela vårt liv.Att handla tillsammans kan bli ett helvete. Främst tar det väldigt illa på mig. Fått svårt sova,mina tankar vandrar...Hur hjälpa Jimmy?Jag vill ju hans allrabästa. Hur kommer det bli när han blir äldre,för allt blir ju bara värre och värre.

Jimmy säger han känner sig utanför,ensam...De 2 andra bröderna är arga och tycker jag favoriserar Jimmy...

Och jag...? Gör så j-vla gott jag kan.

Och allt det bästa för Jimmy.  Och  de två andra Bröderna Bus.

Jag gråter...

Jag blir förtvivlad...
Arg så jag håller på att gå i bitar...
Men - Älskar så otroligt mycket!

Jimmy äter fortfarande Sertralin. Anledningen var att han skulle bli lite "coolare" som läkaren uttryckte det. Det har han blivit. På gott och ont. Enligt hans lärare vågar han synas och höras mer i skolan och det är ju bra. Nackdelen är att hans omogenhet visar sig mera på raster där det blir konflikter med andra barn.

Ska något speciellt hända under en dag så blir det för mycket för Jimmy. Bara väntan på det får honom att bli överaktiv,aggressiv och otroligt svår att stoppa. Hans bröder vill jag ska sälja honom för han är så provocerande när de har kompisar hemma.  Han skriker högt utan anledning ibland när vi är ute. Kan ställa sig ivägen för cyklar eller en bil och skratta när man drar undan honom.
Han får raseriutbrott och kastar runt saker. Vågar inte ha tända stearinljus,plockat undan saker vi är rädda om....

Frågan är om detta är pga medicin,eller hade det varit ännu värre utan den???

Samtidigt är det världens goaste kille. Han beskriver utbrotten med att -Det är som någon styr mig,jag kan inte stoppa det. Han har blivit tydligare och kan tala om hur han känner det. Och det gör mig så ont att höra och inte kunna hjälpa,värst är att se hans ånger när han haft ett utbrott. Men,bra är det ju ändå att vi kan prata om det. Han har så mycket funderingar om "sin sjukdom" som han själv kallar det. Han är mycket medveten.

Samtidigt har jag haft en sjukskriven Make sedan 18 Augusti då han ramlat i en trapp och skadat axeln. Under den tiden har han dessutom haft blodförgiftning i en tumme och nu är han förkyld....I say no more ;-).

Tack för peppande kommentarer! Hinner inte svara nu men har läst alla.
Puss/Suss