Jimmy ropade från köket igårkväll. Jag gick in och där satt han med en mindre kökskniv riktad mot sin strupe och sa hejdå. Tog lugnt ifrån honom kniven,försökte ge en kram som han inte ville besvara. Sedan gick jag undan och grät.
Den utlösande faktorn denna gång var att han var missnöjd med raketen han byggt av toarullar.
Men - Jimmy mår skit just nu. Tidigare pendlat mellan överdriven glädje och stor ilska och även många lugna stunder. Nu överväger ilskan.
Trodde/hoppades det skulle bli bättre när julen varit över och tryggheten med att vara hemma skulle ta över,det har varit så tidigare.
Men,nu är han bara arg. Kom ner i morse,ville ha varma mackor. Ändrade sig innan de blev klara och kallade mig idiotjävel och värdelös förälder och avslutade med att loska på golvet och kasta saker på mig.
Vet inte hur jag ska beté mig mot honom och DET känns allrajobbigast,att inte kunna hantera sitt barn. Jag behöver inte ens säga något så blir han arg. Är jag glad ifrågasätter han det,är jag neutral så bryr jag mig inte om honom,blir jag arg och säger ifrån önskar han mig död.
Kommit på att baka lugnar honom om vi får vara själva. Så här finns en hel del muffins och sockerkakor just nu.Inte alltid det funkar,men ibland.
Hade ju tänkt ringa doktor och fråga efter något som kan hjälpa mig sova och känna lite lugn. Men...Det är ju Jimmy som främst behöver hjälp.
Men,detta igår,med kniven. Det tog skithårt på mig. Fan,fan,fan!!!
Men Lilla Suss!
SvaraRaderaDet här lät inte bra,tag kontakt med läkare på Bup,Jimmy måste få komma och prata av sig,jag har erfarenhet sen min son var ilsk en gång jag ringde Bup med en gång.Så vi fick komma dit och han fick prata av sig.Det är jätteviktigt och detta med kniven,ta det med stort allvar.
Du gör honom inte illa om du tar kontakt med Bup,men reagerar du inte nu så vet du inte vad som händer nästa gång.Försök så fort du kan.
Jag menar bara väl.
Kramar till dig och bröderna bus.
Agath!
SvaraRaderaTar detta på allra största allvar. Tror inte att han faktiskt hade skurit sig(men riktigt säker kan jag inte vara,gömt undan allt vasst och ser till vara uppe innan han vaknar,gjort så en tid.). Men,"bara" tanken på att han känner så,mår så dåligt...Ett rop på hjälp.
har kontakt med BUP och han ska till en specialist på Tourettes den 5:e då även goa M ska vara med. Men hon är skötsre så ska ta kontakt med Jimmys läkare på BUP på Måndag då deras ledighet är slut,för så här kan inte Jimmy må.
Tack gulle,för det du skrev.
Kramar
Hej Suss
SvaraRaderaDet här måste var fruktansvärt. Klart du tycker Jimmy är viktigast, men för att du ska orka, behöver nog du också lite hjälp. Man orkar inte vara stark hela tiden.
Tack för hälsningen och jag önskar dig verkligen ett riktigt Gott Nytt År
Kramar
Susanne
Hej Suss!
SvaraRaderaJa det har varit en tuff höst här.
Ja det är jobbigt att vara hänvisade
till andra,men det är ett måste i detta
läget,får väl hoppas det inte blir för långvarit bara.
Tänk förr så krusade jag inte en människa utan jag tog min cykel i ur och skur och körde och handlade.Det är kanske därför jag tycker det är så jobbigt.
Men nu Suss så får både du och jag hoppas på ett glädjens 2011 inte sant?
Jag önskar dig ett gott slut på det gamla året och får hoppas på ett riktigt Gott Nytt År
Nyårskramar till dig och din familj.
Suss.
SvaraRaderaVarför får ni inte hjälp utifrån? DU måste bland annat få gå på någon "undervisning" som känns bra för dig och ger dig verktyg för att hantera din son. Lämnar man er bara så där? Inte klokt, bägge ni två behöver hjälp. Hoppas att du kan kräva, ja:kräva att få avlastning, hjälp för detta är väldigt svårt för en förälder och det tar på dina krafter! Tänker på er bägge och önskar det blir ett bättre år, år 2011. Sänder massor med varma energi kramar till dig och varma kramar till din son! Allt gott önskar jag er!
Hej Suss,
SvaraRaderaDet är tungt att läsa hur du har det just nu. Det enda jag kan skriva är att puberteten och åren kring den kan vara en otroligt jobbig tid både för barn och föräldrar. Har sedan barnet också andra besvär förutom allt som har med puberteten att göra, så blir det kanske ibland ännu jobbigare.
Jag har själv erfarenheter som jag inte bloggat om, självskadebeteende hos någon som jag älskar mest av allt under en period. Det var riktigt, riktigt tungt när jag upptäckte det. Det är vanligt med just självskadebeteende bland många unga idag, inte minst tjejer. Jag känner flera unga tjejer som skadat sig under tonåren men som idag har tagit sig igenom den jobbiga tiden, ibland med hjälp, ibland av egen kraft.
Jag kontaktade direkt BUP när jag förstod hur det var och fick en underbar människa att tala med där så jag kunde hjälpa och stötta henne som mådde så dåligt genom hennes kris just då.
Jag önskar att du också ska få hjälp och stöd från någon människa nu när du har det så tufft.
Tack för hälsningen till mig i min blogg och jag önskar dig allt det bästa under det nya året!
Nyårskram
Anna-Karin
Susanne!
SvaraRaderaSka ta tag i mig själv också när skolorna börjat igen.
Tack för omtanken och ha en jättefin nyårshelg.
Kram
Agath!
SvaraRaderaDet bestämmer vi - Ett glädjens 2011,för oss och alla andra.
Många Kramar. Hoppas ni får en fin nyårshelg!
Tigris!
SvaraRaderaTACK - Energikram behövs.
Krävt föräldrautbildning,få träffa andra föräldrar i samma situation. Enligt BUP så börjar Jimmy bli för gammal (!) för att just de ska kunna hjälpa till med sånt.
Hänvisad till psykakuten under ledigheterna,känns inte som ett OK alternativ och Jimmy lugnat sig.
Avvaktar till Måndag för att då ringa när de börjat jobba igen.
Önskar dig en fin nyårshelg.
Kram
Anna-Karin!
SvaraRaderaDetta med självskadebetéende.. Har en brorsdotter som skurit sig,mådde så dåligt så hon en gång hoppade från ett tak & bröt benet.Tvångshandlingar hade hon också. Berättade för några dagar sedan att hon,precis som Jimmy,har svårt vara i ett rum med många människor.
BUP är jättebra och jag/vi fått mycket hjälp men nu är det stängt.
Önskar dig en fin nyårshelg!
Kram
Men snälla du. DEt här går ju inte.
SvaraRaderaDEt måste göras något radikalt.
Jag vet känslan av maktlöshet. Hur man trippar på tå i väntan på att det ska hända nåt. För utbrotten.
Hur man nästan viskr fram orden för att själv behålla lugnet när det är en storm i en själv.
Hur man ska göra är svårt.
Jag vet att ett tag fick jag köra med "holding". En metod som fick det att känna som mitt hjärta skulle gå sönder.
När sonen fick ett utbrott tog jag honom och höll fast honom och försökte prata med honom hela tiden. Sååååå, ta det lugnt. Det går över. osv, osv tills han lugnat sig. Till slut slappnade han av och istället kom tårarna och man fick istället vyssja och trösta och tala om att han var älskad.
Tänker på dig och jag blir uppriktigt ledsen för hur ni har det och önskar att det blir bättre snart. nu. nyss.
Kramar
lis!
SvaraRaderaDetta med att hålla om har jag testat. Men,funkade inte och Jimmy fick panik. De misstänker en slags autism hos Jimmy. Känner,räcker det inte med det som är?
Detta med att gå på tå. Väntan på nästa utbrott. ÅH,vad jag känner igen.
Så glad du skriver,berättar. Behöver sånt. Jag/vi är inte ensamma.
Stor Kram till Dig och din Son