Ritalinet funkade inte,tyvärr

Jimmy blev gladare,tog sig för saker. Var piggare i skolan och skolarbetet satte fart. Men....Han fick utslag! Det är mycket ovanligt men kan hända,någonting i beredningen reagerade han på. Så,nu blir det ny medicin när utslagen försvunnit helt. Men abilifyn funkar.

Var på EVK igår. Blev som vi ville. Han får gå kvar i sin lilla grupp men följa med sin stora klass som börjar 4:an och som han nu har slöjd,bild,gympa och vissa lektioner med.

Idag var vi till sjukgymnast/arb.terapeut. Han har problem med både finmotorik och grovmotorik. Nästa vecka ska han till logoped.
Och jag var på Föräldragrupp med föräldrar som har barn med Tourettes och Tics. Givande verkligen.  Var tydligen bara vår Jimmy som kommit så långt så han fått en diagnos,de andra höll på med utredningen.Tyvärr kunde Maken inte vara med denna gång.

Annars tuffar det på. Utredningen ang Storebror inte startat ännu. Hade önskat det gått fortare för snart är det sommar och ledigheter.  Men,liksom mycket annat så rår jag inte över det.

Ha det så bra!

Älskade Storebror...

...fyller 11 år idag. Så fort tiden går.

Vi uppvaktade med "skönsång" och presenter i morse.
Först fick han en studsboll med Hello Kitty motiv (eftersom han tycker det är jättelarvigt och tjejigt).
Sedan fick han en sladd...Där började han surna till lite...
Gladare blev han för tredje presenten som var en sprillans ny mobiltelefon. Sladden behöver han så han kan spela in musik via datorn.

Skola och sedan tårta och ett par små presenter till. Två av hans kompisar kom och fika.

Roligt är ju att Maken med och firar honom denna gång. Förra gången var han tvungen åka iväg på kurs på kvällen och träffade inte Storebror alls på hans födelsedag.
Denna dag är Maken ledig eftersom vi hade tid hos BUP kl.11 och hans chef blivit väldigt förstående när han berättat om Jimmys problem.

Vi var ju ensamma hos BUP denna gång för att prata. Vet inte om vi egentligen blev så mycket klokare. Men så skönt få prata. Fick höra att vi var ansvarsfulla föräldrar och gjorde rätt,men...Varför känner jag inte så?! Min otålighet,sömnlöshet,det dåliga samvetet när jag förlorar tålamodet eller tycker jag gör fel.. Något för mig att jobba på.

Men Jimmy mår avsevärt bättre. Han är mer harmonisk,lugnare.Går ofta att avleda när han får ett utbrott. Han är kramigare vilket gett oss många mysiga stunder av närhet som för mig är guld värt.
Psykologen som även träffat Jimmy en gång sa att han förstår att det blir knas när Jimmy leker med barn eftersom Jimmy svårt förstå sociala regler,men - Han tyckte Jimmy var ett charmtroll som vuxna inte kunde göra annat än att tycka mycket om. Min gullgubbe.

Det enda negativa just nu är att jag måste förstöra Jimmys sportlov ett par timmar eftersom han måste ta ett nytt blodprov för att kolla blodbilden.
Fortsätter han med denna medicin blir det sedan prov om tre månader och sedan varje halvår.

Nej. Nu ska jag göra Lasagne som födelsebarnet beställt till middag.

Fjärde dagen på 2011. Hej,vad tiden går fort...
Idag fyller älskade pappa år. Grattis om du läser,hoppas vi ses den 6:e. Och så en puss till systra min som ställer upp och finns. Jag har en fin familj som jag älskar men stundsvis är dålig på att ge tillbaka. Love you!

Imorgon ska vi till specialisten på Tourettes med Jimmy. Han ser fram mot att träffa läkaren men inte berättat ännu att det blir på nytt ställe och annan läkare. Han sa imorse till Lillebror att han skulle till doktorn för att undersöka sitt huvud som det var fel på. Kände mig tvungen lägga mig i samtalet och fråga honom varför han trodde det. För att andra säger det och jag känner så,blev svaret.

 Han är efter i mognad,har svårt tygla sitt humör. Tics och tvångshandlingar och troligen tourettes hämmar,gör det svårt för honom. Samtidigt är han smart,empatisk och har humor. Ett charmtroll när han visar den sidan.

Snälla M ska vara med imorgon och jag tänker då berätta om Jimmys tankar om att ta livet av sig,hur värdelös han berättar att han känner sig. Har funderingar om medicinen han får och som han blivit väldigt svår övertala att ta. Han säger han mår sämre av dem,och känns som han har lite rätt i det. Hämtade nyss ut nya piller för 200 spänn,kännbart i plånboken men mest undrade jag : Gör jag rätt som tvingar i honom dessa?! Vill ha tid hos den ordinarie läkaren för att diskutera detta.

I övrigt varit hyfsade dagar. Lite utbrott,mycket ofrivilliga skrik och så detta jobbiga med bacillskräcken,för både honom och mig. Han kontrollerar glas,tallrikar,bestick,jag diskar & diskar om.Han undrar om någon tagit i t ex smörgåspålägget,nudlarna,potatisen...Jag försäkrar 1000 gånger att det är rent,förpackat med maskin...

Men. Vi har det bra. Så skönt vara lediga och slippa detta jobbiga med att komma iväg till skolan,och hem. Jimmy "planat ut lite" och även resterande Bröderna Bus njuter av ledighet.

Så,Carpe Diem!

Så..Hejdå...

Jimmy ropade från köket igårkväll. Jag gick in och där satt han med en mindre kökskniv riktad mot sin strupe och sa hejdå. Tog lugnt ifrån honom kniven,försökte ge en kram som han inte ville besvara. Sedan gick jag undan och grät.

Den utlösande faktorn denna gång var att han var missnöjd med raketen han byggt av toarullar.

Men - Jimmy mår skit just nu. Tidigare pendlat mellan överdriven glädje och stor ilska och även många lugna stunder. Nu överväger ilskan.
Trodde/hoppades det skulle bli bättre när julen varit över och tryggheten med att vara hemma skulle ta över,det har varit så tidigare.

Men,nu är han bara arg. Kom ner i morse,ville ha varma mackor. Ändrade sig innan de blev klara och kallade mig idiotjävel och värdelös förälder och avslutade med att loska på golvet och kasta saker på mig.
Vet inte hur jag ska beté mig mot honom och DET känns allrajobbigast,att inte kunna hantera sitt barn. Jag behöver inte ens säga något så blir han arg. Är jag glad ifrågasätter han det,är jag neutral så bryr jag mig inte om honom,blir jag arg och säger ifrån önskar han mig död.
Kommit på att baka lugnar honom om vi får vara själva. Så här finns en hel del muffins och sockerkakor just nu.Inte alltid det funkar,men ibland.

Hade ju tänkt ringa doktor och fråga efter något som kan hjälpa mig sova och känna lite lugn. Men...Det är ju Jimmy som främst behöver hjälp.

Men,detta igår,med kniven. Det tog skithårt på mig.  Fan,fan,fan!!!

JULLOV!

Tycker jag det är skönt? Nja...
Har jag julkänsla? Nej.

Tillbringat förmiddagen gående i tio minusgrader: Lämna 2 barn,hem och hämta ett barn,hem med ett barn,gå och hämta 2 barn. Fördelen är att jag fick vara med på Jimmys avslutning i kyrkan.

Jimmy väntade hemma medan jag var med de andra till skolan och det visade sig senare att han tagit 200 kronor ur min plånbok. Vi var till affären där jag köpte lunchmat till killarna och där han stod länge bland leksakerna och undrade hur många hundralappar jag hade i plånboken. Reagerade/funderade när jag skulle betala för nog hade jag haft mer än en hundring i plånboken?! Gick hem med det jag handlat och Jimmy ville gå till en kompis som han sa att de igår bestämt skulle gå tillsammans till affären...Jag sa att han INTE skulle gå dit.
När jag kom hem efter hämtat bröderna hade han en kasse med en pistol och 3 förpackningar skott plus kvitto och växelpengar. Pistolen kostade 70 spänn och skotten 20 kronor/förpackning. Ja,vi bor i byhåla där allt är dyrt i affären och leksakerna är "rappel".
Han blev skitarg på mig när jag tog de resterande pengarna och jag fick heta mycket fult och kallade mig för tjuv(!).

Nu har han även hunnit med "äta" en munk i soffan där nog ingenting hamnade i munnen utan smulorna låg i soffa,på bord och golv och på kläder.

Han har bokstavligen gått på julprydnaderna. Hotat med att flytta hemifrån eftersom jag är en jävla fittjävels hora och borde dö...

Och Lillebror sover i kökssoffan efter klagat över ont i bröst och hals. Själv är jag kraxig och känner mig som han beskrev.

Men,jullov är det,och imorgon sovmorgon.
I övrigt är det bara att gilla läget.

BUP-besök och Lussebullar

Var till M på BUP igår. Hade ju fått i "läxa" att skriva dagbok en vecka. Där står om kissningar och utbrott,om hur han en gång på väg hem efter skolan blev arg på mig och sparkade mig så hårt i knävecket så det blev sår och jag nu har ett stort blåmärke,dagen efter sprang han runt på skolgården och skrek hora och fitta till mig medan han spred ut allt han hade i sin ryggsäck i snön. Där står om hur han brottade ner Lillebror i snön och stack iväg med hans mössa som vi aldrig hittade och när han grätskrek hela vägen hem från affären och knappt kunde prata efter skrikit i över 30 minuter mm mm.
Meningen med dagboken var att beskriva utbrott,tics och tvång så den blev väldigt negativ.
När jag pratade med M poängterade jag Jimmys fina sidor för han har många sådana. Men faktum kvarstår och vi måste acceptera.
Maken gått omkring och tänkt på detta som typ en förpubertet eller trotsålder. När jag förklarade för honom att: Detta är något Jimmy kommer få leva med och nu är det upp till oss att förbereda honom till ett fungerande och fint vuxenliv så grät han.
Och jag grät hos fina M igår. Man/vi behöver det!
Fått "akuttid" hos en specialist på Tourettes i början av Januari så att åtminstone ett av Jimmys problem blir konstaterad.

Nog om detta. Maken tagit med sig Bröderna Bus till pulkabacken och jag har gjort en saffransdeg som står på jäsning. Fick hjärnsläpp när jag skulle hälla mjölken i det smälta margarinet och hann hälla nästan hälften av den kalla mjölken i degbunken med jästen innan jag kom på det. Chansar och låter degen jäsa lite längre istället.

Och nu kom de hem...So long så länge!

Var ska det här sluta?

Mycket kissande är det...
På vardagsrumsgolvet,badrumsgolvet,hallen,i brorsornas stövlar.. Ibland utan kläder,ibland med brallorna på.
För...Att det är kul...Vet inte...Hade lust...Och så skrattar han. Säger jag det är fel och blir fel det han gjort kallar han mig fitta och ber mig...vill inte skriva hans önskan.

Som att leva med en katt som inte är rumsren och det kan vara kiss var som helst. Troligen ett nytt tics och tvång som han inte kan hjälpa.

Ibland är det svårt tänka på att han är "sjuk",inte kan hjälpa. Men,det är ju så. Tourettes,adhd,ocd,tics,aspergers..Det är en jävla blandning att ha och tänker jag efter så är jag glad han inte betér sig värre.
Men,varför just min gullplutt????

Hur mycket orkar 2 bröder?

Efter den så otroligt krävande helgen och morgonens vägran att gå till skolan så insér jag bara mer och mer: En stor hjälp för Jimmy är rutiner och lång förberedelse.

Kruxet är att resten av familjen blir "lidande", och då främst hans bröder.
Hur kul är det för dem att efterlängtade middagen på IKEA resulterar i att Jimmy sticker iväg 2 gånger,sista gången stampade han i ren ilska sönder glassen han hämtat för att Lillebror hann fram först.
När vi skulle gå på julmarknad satt de påklädda jättelång stund för att invänta Jimmy.
Memoryspelet fördärvades av att Jimmy pinkade ner sig och kastade korten där han suttit på golvet. Det spelet var bara att kasta.
Lillebrors gosedjur har klippts sönder. Adventsluckor i Storebrors julkalender öppnats och innehållet ätits upp. De kallas bögar,horor.
De kommer ibland försent till skolan fastän de gjort sig iordning i tid.
De har en mamma som är trött,frustrerad och ledsen.

Snälla M på BUP gav mig ny tid så jag var där i Torsdags och fick ny tid nu på Fredag. Ska skriva dagbok under denna vecka om just tvång,utbrott,tics. Mycket är det. Visst försvunnit,annat förstärkts och nytt tillkommit.

Här gäller positivtänk hundrafalt. Och - Ta tillvara det som är bra. 
Snart är det jul!

Här vare snorigt värre

Passar på att skriva lite medan Bröderna Bus sover.
Storebror varit sjuk några dagar,hade 40.1 i feber i Söndags kväll. Sov hela gårdagen,kräktes upp det han fått i sig. Igår blev även Lillebror sjuk och idag är det Jimmys tur. Dock ingen kräksjuka hos någon utan dunderförkylda. Maken jobbar,men mår inte OK han heller,eftersom de jobbarkompisar han har även de är förkylda så riskerar han inte smitta ner.
Och jag? Jag mår prima,trots snorpussar och nysningar rätt upp i ansiktet på mig. Peppar,peppar ta i trä måste jag väl tillägga.

Som i resten av landet har vi vinter här. Är mycket mer snö än på bilden. Minus 13 och just nu snöar det. Känns rätt skönt vara inne och sitta här vid datorn istället för cirkus en timmes promenad fram och tillbaka till skolorna. I gengäld så har jag ju annars några timmars lugn medan de är i skolan.

Skulle varit till BUP idag för att prata med M. Känns trist missa det eftersom jag verkligen skulle behövt det. Börjar alltmer misstänka ett stort inslag av Tourettes hos Jimmy. De ofrivilla plötsliga skriken ökat,mycket och han säger själv att han "bara måste" skrika eller höja rösten när han pratar. Allt det fula han kallar främst mig,men även sina syskon vet jag inte vad det är liksom de enorma svängningarna i humöret och omogenheten. Och ticsen ökat mycket.
Om att få en exakt diagnos skulle ändra något vete sjutton men skulle hjälpa omgivningen,familj - Och mig - förstå. Som det är just nu är det mycket irritation,ibland ilska. Och kompisar drar sig undan honom. Känns så jäkla fel mot Jimmy eftersom han inte kan hjälpa det här!

Och - Han bli ju äldre och hans problem ökar,syns mer. Hur kommer det att bli?

Jag hade en gång en dröm...

...Då...När läkarna sa jag inte kunde bli gravid på grund av de växande cystorna....När jag akutopererade bort flera stycken....

Jag drömde om hur det skulle vara om jag hade barn. Allt harmoniskt,fjärilarna skulle fladdra runt våra huvuden,barnen gurgla av glädje och det skulle då aldrig vara några konflikter. För,om jag skulle ha barn skulle allt vara harmoni och problemfritt!

Och ett under skedde. Tre söner,utan annan hjälp än villig make.

Men..Jo,tjosan..
Utrett detta som hände med Jimmy. Jimmy hade retats,och jag vet alltför väl hur svår han är stoppa. Killen blivit arg och slagit ner honom. Hans mamma påpekade flera gånger att man inte ska retas medans jag nöjde mig efter berättat att Jimmys kompisar och bröder berättat hur det gått till med nerslagning och sparkar. Man ser ju till sina barns bästa och de flesta tror bara sina barn om gott. Det gör jag också,men vet också hur Jimmy kan beté sig. Därmed inte sagt jag tolererar någon gör Jimmy illa!

Så,nu har Jimmy gått resten av veckan i skolan. Lite problem vid hämtning och lämning ibland:Jag varit en fitta och hora och ska knulla mitt arsle alternativt världens bästa mamma.  Och 2 tumvantar och en mössa kastats bort någonstans i ilska.  Nu ska jag försöka få tag i storpack av Bikarbonat eftersom det tydligen ska ta bort fukt och lukt eftersom Jimmy ännu en gång med flit kissat i sin och även Lillebrors säng. Hade precis gjort sängarna så rena vi kan efter förra veckans kissning.

Storebror varit hemma igår och idag. Dunderförkyld.  Idag åstadkom vi dock en stor pepparkaksdeg tillsammans och han fick sätta nejlikor i apelsiner. Julmys.

Nu återstår vinna på tips/Lotto..You name it...Älskade pappa gav oss oväntat pengar för ett par veckor sedan eftersom Maken varit sjukskriven över 3 månader.Mycket välkommet och behövligt.  Önskar nu en vinst så jag kan köpa julklappar i tid till barnen ,och mat...Men köper ju aldrig lotter eller spelar så den chansen är nog rätt minimal.
Försäkringskassan...Bu och blä och väntetider!

Så..Inga fjärilar svävar omkring här utan snarare Orosmoln. Men jag har tre barn som ibland driver mig till vansinne,men som jag älskar,älskar,älskar! Och Jul kommer det bli,och julklappar från oss,det kommer jag se till!

Jimmy är hemma idag

Han verkligen tvärvägrade gå i skolan.  Efter jag lämnat Lillebror så cyklade jag till Jimmys skola och pratade. Berättade hur han mådde och vad som hände igår.
Vid en direkt fråga förnekade han men allt eftersom dagen gått så kommer det fram mer och mer om hur otäckt det var igår och hur rädd han var.  Vi gick till affären och då sa han: På den lyktstolpen slog A in mitt huvud och i den snödrivan tryckte han ner mitt huvud,jag trodde jag skulle dö(!!!)

Arg är bara förnamnet på vad jag känner!

DET JAG VARIT RÄDD FÖR HAR HÄNT

Jimmy blivit överfallen,slagen,mulad i snön.  Av en ett år åldre kille. Blir ett snack med killens föräldrar imorgon.  Ibland hittar Jimmy på,är provocerande som om han söker bråk. Men denna gång berättar hans bröder och kompisar samma sak: Jimmy gick,blev omkullknuffad och killen slog hans ansikte mot isen för att avsluta med att mula honom med snö och slå honom i magen,
Gissa om jag är arg?!!!

Brevet

Hej!
Jimmy vaknade med förväntan över att få åka till sin fröken och hälsa på. Sedan ville han inte och grät och sa han var nervös.Åt frukost,blev arg på Storebror för..? Ja att han fanns till typ...  Sedan glad igen...Och där "fångade jag upp honom",fick på ytterkläderna och vi kom iväg i tid.   Det är skillnad mot i Fredags då han stack iväg på vägen till skolan och jag sedan efter oroligt letande hittade honom utanför hemma.Han berättade då att han tyckte det var jobbigt med slöjden han skulle ha: Så många barn och ljud och så gjorde han sig illa (svårt med finmotoriken).tog med honom till skolan och han fick berätta hur han kände.

Varit i kontakt med BUP och får komma dit om en vecka för M tyckte det lät som jag behövde prata.

Jimmys tics består just nu bl a i att loska,inne,mycket och överallt. Han har slutat bry sig om vad han kastar så här flyger fjärrkontroller,stövlar,hårda leksaker,glas och fula ord hejvilt vid ilska.Kompisar drar sig undan,han hänger oftast med Lillebror och hans kompisar varav de flesta av dem tycker Jimmy är skitjobbig.

Han har ställt sig och kissat i sin och sina bröders sängar så Storebror sover i soffan och de 2 andra hos oss tills madrasserna torkat efter vi skumtvättat dem.

Börjat skrika. Mycket högt,gällt och länge oavsett var han är. I skolan gläfser han tydligen med ansiktet nära mot andra barn.Han gjorde det mot mig när jag var på föräldramöte,det har han aldrig visat mig innan.

Jimmy styr hela vårt liv.Att handla tillsammans kan bli ett helvete. Främst tar det väldigt illa på mig. Fått svårt sova,mina tankar vandrar...Hur hjälpa Jimmy?Jag vill ju hans allrabästa. Hur kommer det bli när han blir äldre,för allt blir ju bara värre och värre.

Jimmy säger han känner sig utanför,ensam...De 2 andra bröderna är arga och tycker jag favoriserar Jimmy...

Och jag...? Gör så j-vla gott jag kan.

Och allt det bästa för Jimmy.  Och  de två andra Bröderna Bus.

Varit på BUP-Besök

Var till Bup med Jimmy i Onsdags. Efter de "prover" psykolog och läkare i skolan lästs och lite prat med Jimmy där han höll med om allt så ansåg läkaren att medicin behövdes. Läkaren pratade även med mig,då Jimmy var närvarande.... Slutade med att han fick medicin  som efter jag (när jag kom hem) googla  och det innebar Zoloft. Maken ätit det,blev som en zoombie
Tänkte,läkaren vet förstås mycket bättre än mig ,att medicin behövs och då vilken slags medicin.. Nu efter en ½ tablett om dagen i 6 dagar är Jimmy en ny kille,ett barn som mår sämre,blir ännu argare,mår allmänt dåligt.Och idag ska han börja ta hel tablett(!) Biverkningar,det vet jag,allt förstärks. Men,Jimmy har ju ingen depression. Han är omogen för sin ålder och har stora problem tygla sitt humör,behöver lugn.Men samtidigt är han ofta glad och kramig,ska jag låta medicinen ta bort även detta? -Nej!!! Och måste jag nu vara tvungen ge honom medicin känns just denna helt fel.
Idag fick jag hämta honom tidigare från skolan då fröken ringde.

Imorgon ska jag ta kontakt med BUP igen. Detta känns helfel!

Han är ju nyligen fyllda nio år gullplutten min. Och jag brukar inte ens ge Alvedon till Bröderna Bus förrän de verkligen behöver det..
Men,någon slags hjälp behövs helt klart för att få Jimmy att må bra,men -. Någon som har erfarenhet av annat medicinering?

Camping och Jimmy 9 år!

Hemma efter 3 veckors camping,rekord för vår del. Och så jättebra vi haft det.

Vi startade i Norrköping vid Sörsjön där vi var i 2 veckor. Fortsatte sedan till Blankaholm ett par mil nedanför Västervik. Blankaholm nytt ställe för oss,dit kommer vi att återvända.  Tänk er kor som betade precis bakom husvagnen ochpå andra sidan bakom en liten kulle fanns sjön...Där "landade" jag,kopplade av. Strunt samma att det var skitlångt när man skulle gå och diska och enbart en toa och dusch (men det fanns jättenära istället). Naturcamping kallades det. Maken blev glad ett tag och trodde det betydde nudistcamping men den enda nakna bruden han fick se var det gamla vanliga dvs mig ;-).  Maken har för övrigt slagit personligt rekord i att bada i sjö. Han har inte badat så många gånger tillsammans under de snart 12 år vi levt ihop. Ett bra betyg på sommarvädret-Varmt!

Olika nationaliteter har vi mött. Främst Danskar,sedan Tyskar. Insåg att mina tyskalektioner i högstadiet fått mig att åtminstone förstå tyska bra,sämre var det att förstå danska.
En del människor kommer jag ihåg. T ex den äldre danske mannen som i nästan 2 veckor satt utanför sin lilla,lilla husbil och läste,hela tiden. Undrade: Var det hans chans få läsa ifred? Vad läste han? Varför åka till Sverige för att konstant sitta och läsa? Hur ensam var han?

Kommer också ihåg de 2 äldre paren(svenska) som hade husvagnarna bredvid oss och var sura som ättika och kallade Bröderna Bus äckliga som samlade gräshoppor och snörpte på munnen och högt kommenterade toalett och camping nedvärderande. På deras plats kom sedan ännu två äldre par(svenska även de) med varsin husvagn som var desto roligare.

Undrar var paret från Holland som åkte motorcykel med sidovagn sedan tog vägen?. De tältade bredvid oss och var jättetrevliga men hade inte bestämt resrutt.

Olika människor,nationaliteter,olika ekipage.

Och en sak till är väldigt konstig: 
Här har vi campat i husvagn i 3 veckor. Liten yta,ingen TV,inget tjat om att killarna har tråkigt,inte en enda gång. Och så kommer vi hem....Efter 10 minuter: -Mamma,vi har tråkigt. Vad ska vi göra? Inga är hemma....

Vi har badat jättemycket,fiskat i sjöar och Motala Ström och ätit nyfångad stekt abborre,spelat badminton,hyrt klubbor och spelat minigolf,spelat kort eller annat spel de få gånger det regnat,lyssnat på musik.
Gjort små utflykter runtomkring.

Får inte glömma Jimmy som fyllde 9 år igår! Han firades med presenter och jag gjorde en jordgubbstårta med massor av jordgubbar och grädde
Mycket av Jimmys tics tonats ner men han har börjat stamma,igen,mycket. Jag vet att det varierar men kan samtidigt inte låta bli att ge mig själv skulden: Är det något i mitt sätt eller betéende mot honom som gör det. Maken säger jag ska tänka positivt och se hur rätt lugn och harmonisk han varit denna tid. Och det är ju så,jag vet.
Det som gnager i mig är att Jimmy kommer att få sex stycken förskolebarn i sin klass nästa termin.För sjutton,hans Lillebror ska ju börja ettan och han själv i trean,hur utvecklande är det för Jimmy?! De två jämnåriga han haft som klasskompisar förra läsåret käkar medicin och ansés klara för att vara mycket i "normal" klass detta läsår. Där är inte Jimmy ännu,han fixar lite tid i sin ordinarie vanliga klass men behöver extra stöd. BUP väntar ju. Och känner starkt motstånd mot att Jimmy ev skulle få medicin. Måste kolla upp detta mera.

Nu är vi hemma igen och glad för det är speciellt jag som kräktes i Norrköping och hade över 20 jobbiga mil som väntade. Nu är det bättre tack och lov.

Och nu har jag fått lite ensamtid. Nattinatti!
Det spöregnar just nu!

Älskade Jimmy

Han har tillbringat mycket tid med mig både igår och idag. Svårt med kompisar. Funkar ett tag sedan spårar det ofta ur och han kommer in och är arg och ledsen för att alla är dumma och inte vill att han ska vara med i leken.

Han blir uppspelt,svårt stoppa sig och allt blir jobbigt för honom. Inte blir det bättre av att han lätt blir arg,använder fula ord där kompisarna får heta fula saker och han hotar med att göra dem illa.  Hoten är ju bara tomma ord och tror det beror på att han missuppfattar lekarna. Kull förvandlas till att de jagar honom och vill göra honom illa. Han missförstår vad som sägs.

Jag förstår kompisarna och jag försöker förstå Jimmys tänk. Tack och lov glöms allt rätt snabbt bort och kompisarna verkar förstå och accepterar Jimmy.

Igår bakade vi tillsammans och han var med mig i tvättstugan. Just nu är han med två kompisar och Lillebror och leker. Det är mycket spring ut och in. Mycket "puss,puss och hejdå". Som att han vill försäkra sig om att jag är kvar. Han sover i vår säng för han drömmer så mycket mardrömmar.

Samtidigt är han ju så jättejättego. Kramig,omtänksam och humoristisk.Vill hjälpa.

Får inte glömma bort hans bröder. Lillebror som jag gett smeknamnet Lillkaxe,en tjejtjusare och tuffing och Trulige Storebror som jag tror är i någon slags förpubertet,en besserwisser som ansér att han är skitstor och vet och kan allt allrabäst.

Alla tre Bröderna Bus lite olika men helt underbara.

Vilken tur jag hade att läkarna hade så otroligt fel. Cystor och hormonproblem finns kvar. Men - Jag kunde bli gravid och det tre gånger dessutom.

Under kan ske!

Vad ska man kalla det?

Satt ute på baksidan och solade. Jimmy var och hoppade studsmatta hos en kompis strax bredvid. En kompis till var där. -Jag stänger inte för nätet,säger Jimmy fast han var sist in på studsmattan. En annan av killarna stängde utan kommentarer.
Så är Jimmy hemma också. Plockar aldrig upp,släpper där han står och tar ut grejor för att sedan vägra hämta in dem.
Storebror blir emellanåt jättearg (inte bara för detta utan även tvångshandlingar och utbrott),kallar Jimmy handikappad och dum i huvet. Det är han inte alls det säger jag.
Min definition på Jimmy problem är att han har det jobbigt.
Fått ny tid till BUP först i slutet av Augusti pga semesterstängt. Och sedan...Fått ett namn på vad det är...
Är han "stämplad och på förhand dömd" sedan?
Långt ifrån lätt detta. Än så länge mår tack och lov jag mycket sämre än Jimmy för detta.

Vi har haft en toppenmidsommar!
Solat,badat varje dag,fiskat,grillat och vädret har varit toppen.
Campingen hade mest barnfamiljer så det var en lugn midsommar utan stök och bråk.

Nu är vi hemma igen. Maken jobbar,ungarna leker ute och jag har haft tvättstugan.

Hoppas ni haft/har det bra!

Blev så j-vla arg på mig själv...

...Blev ingen BUP...

Hade planerat det så bra: Ta bussen,vägen till BUP skulle jag/vi klara gå på 25 minuter med medvind i ryggen och duktiga barn och då komma fram precis i tid.

Men. Hade glömt att vi bor i Byhåla och att sommartidstabell nu gäller.. Det innebar att bussen gick över en halvtimme senare än vanligt så vi fick vända hem. Maken satt i möte och kunde ej hämta och på BUP gick det inte skjuta på tiden eftersom det är mycket nu till sommaren.
Ny tid först till hösten nån gång. F-n,f-n,f-n....

Nåja,bara gilla läget,vad annars göra?!

Första veckan på sommarlovet gått i regnets tecken. Igår var det lite sol så jag tog med Bröderna Bus och en av deras kompisar på en cykelutflykt. Vi var till det s.k.badet här i byn. De fick ta av sig skorna och vada i vattenkanten,men med tanke på det grumliga vattnet och att det börjat växa igen så lär det inte bli några riktiga bad där. Varför muddrar de inte och fyller på stranden med lite sand. Vore välkommet när närmsta bad ligger 1,5 mil bort och då vid samma å.

Nu är det tvättstugan som strax gäller och sedan börja med middagen.
Idag tänkte jag göra gratäng med färskpotatis,broccoli,blomkål och ost.Och så grädde förstås.
Här i affären finns bara färskpotatis att köpa och de har nu sänkt den till 17:- kilot. Jordgubbarna kostar 55:- för en ask.

Jimmy verkar må rätt OK. Ticsen är just nu främst blinkningar  och han hotar med att mörda mig när något går honom emot. Är inte speciellt kul att höra men tar det ju ändå inte på allvar för han menar det inte. Han leker med kompisar och säger puss puss,I love you många gånger innan han går ut - DET tar jag på allvar!

Så det lunkar på här. Känns lite "samma lika" om det jag skriver.

BUP

Tid hos BUP i morgon kl 14.15.
Hade ju tänkt ändra tiden,men....
Alla Bröderna Bus får följa med,förhoppningsvis finns det något de kan leka med i väntrummet .

För detta känns viktigt. Be om ny tid kan ju innebära tid i höst. 
Däremot var jag tvungen säga ifrån tiden till mammografi dit jag fått tid någon timme tidigare än hos BUP. Även om jag hade vingar så hade jag inte hunnit med båda sakerna.Och jag prioriterar.

Ibland händer ingenting- och sen allting samtidigt!

Tid till BUP och presenter till fröknarna

I mitten av månaden har vi fått tid till BUP. Nu rullar det på fort.
Pratade med en av Jimmys klasskompisars mamma vars son fått diagnosen ADHD som ansåg att Barnhabiliteringen var mycket bättre.  Själv har jag ingen aning så vi går till BUP och ser vad det ger.
Förväntar mig inte mirakel och att allt blir bra bara en diagnos är ställd. Men,då kan vi fortsätta resan och veta vad det är och hur vi kan hjälpa/be om hjälp/få och kräva hjälp.

På Torsdag är det ju skolavslutning för Bröderna Bus och kom på att ingen klassförälder tagit tag i detta med present till lärarna. Samma mamma i Jimmys klass tog upp detta med blommor till fröknarna när vi pratade: Vi borde väl ge fröknarna nåt från killarna?. Sedan blev hon tyst....Och - Nej : Jag köpte blommor till jul,blomma till läraren som gick i pension. De är tre barn,nog kunde någon av de två andras föräldrar fixa det denna gång? Nästa år är vi klassföräldrar hos Storebror och troligen hos Lillebror också om de fortsätter gå i bokstavsordning. Är jag "snäll" så får lär jag få  fortsätta även i Jimmys klass.
Så det blir såhär: Varsin vacker Ros med kort till Storebror och Lillebrors fröknar. Jimmy får välja en liten minnessak som han får ge sin fröken som tyvärr måste sluta. 

Och så var det premiärdopp för ungarna igår. Själv doppade jag fötterna och det var så kallt så tårna krullade sig.