Så..Hejdå...

Jimmy ropade från köket igårkväll. Jag gick in och där satt han med en mindre kökskniv riktad mot sin strupe och sa hejdå. Tog lugnt ifrån honom kniven,försökte ge en kram som han inte ville besvara. Sedan gick jag undan och grät.

Den utlösande faktorn denna gång var att han var missnöjd med raketen han byggt av toarullar.

Men - Jimmy mår skit just nu. Tidigare pendlat mellan överdriven glädje och stor ilska och även många lugna stunder. Nu överväger ilskan.
Trodde/hoppades det skulle bli bättre när julen varit över och tryggheten med att vara hemma skulle ta över,det har varit så tidigare.

Men,nu är han bara arg. Kom ner i morse,ville ha varma mackor. Ändrade sig innan de blev klara och kallade mig idiotjävel och värdelös förälder och avslutade med att loska på golvet och kasta saker på mig.
Vet inte hur jag ska beté mig mot honom och DET känns allrajobbigast,att inte kunna hantera sitt barn. Jag behöver inte ens säga något så blir han arg. Är jag glad ifrågasätter han det,är jag neutral så bryr jag mig inte om honom,blir jag arg och säger ifrån önskar han mig död.
Kommit på att baka lugnar honom om vi får vara själva. Så här finns en hel del muffins och sockerkakor just nu.Inte alltid det funkar,men ibland.

Hade ju tänkt ringa doktor och fråga efter något som kan hjälpa mig sova och känna lite lugn. Men...Det är ju Jimmy som främst behöver hjälp.

Men,detta igår,med kniven. Det tog skithårt på mig.  Fan,fan,fan!!!

JULLOV!

Tycker jag det är skönt? Nja...
Har jag julkänsla? Nej.

Tillbringat förmiddagen gående i tio minusgrader: Lämna 2 barn,hem och hämta ett barn,hem med ett barn,gå och hämta 2 barn. Fördelen är att jag fick vara med på Jimmys avslutning i kyrkan.

Jimmy väntade hemma medan jag var med de andra till skolan och det visade sig senare att han tagit 200 kronor ur min plånbok. Vi var till affären där jag köpte lunchmat till killarna och där han stod länge bland leksakerna och undrade hur många hundralappar jag hade i plånboken. Reagerade/funderade när jag skulle betala för nog hade jag haft mer än en hundring i plånboken?! Gick hem med det jag handlat och Jimmy ville gå till en kompis som han sa att de igår bestämt skulle gå tillsammans till affären...Jag sa att han INTE skulle gå dit.
När jag kom hem efter hämtat bröderna hade han en kasse med en pistol och 3 förpackningar skott plus kvitto och växelpengar. Pistolen kostade 70 spänn och skotten 20 kronor/förpackning. Ja,vi bor i byhåla där allt är dyrt i affären och leksakerna är "rappel".
Han blev skitarg på mig när jag tog de resterande pengarna och jag fick heta mycket fult och kallade mig för tjuv(!).

Nu har han även hunnit med "äta" en munk i soffan där nog ingenting hamnade i munnen utan smulorna låg i soffa,på bord och golv och på kläder.

Han har bokstavligen gått på julprydnaderna. Hotat med att flytta hemifrån eftersom jag är en jävla fittjävels hora och borde dö...

Och Lillebror sover i kökssoffan efter klagat över ont i bröst och hals. Själv är jag kraxig och känner mig som han beskrev.

Men,jullov är det,och imorgon sovmorgon.
I övrigt är det bara att gilla läget.

BUP-besök och Lussebullar

Var till M på BUP igår. Hade ju fått i "läxa" att skriva dagbok en vecka. Där står om kissningar och utbrott,om hur han en gång på väg hem efter skolan blev arg på mig och sparkade mig så hårt i knävecket så det blev sår och jag nu har ett stort blåmärke,dagen efter sprang han runt på skolgården och skrek hora och fitta till mig medan han spred ut allt han hade i sin ryggsäck i snön. Där står om hur han brottade ner Lillebror i snön och stack iväg med hans mössa som vi aldrig hittade och när han grätskrek hela vägen hem från affären och knappt kunde prata efter skrikit i över 30 minuter mm mm.
Meningen med dagboken var att beskriva utbrott,tics och tvång så den blev väldigt negativ.
När jag pratade med M poängterade jag Jimmys fina sidor för han har många sådana. Men faktum kvarstår och vi måste acceptera.
Maken gått omkring och tänkt på detta som typ en förpubertet eller trotsålder. När jag förklarade för honom att: Detta är något Jimmy kommer få leva med och nu är det upp till oss att förbereda honom till ett fungerande och fint vuxenliv så grät han.
Och jag grät hos fina M igår. Man/vi behöver det!
Fått "akuttid" hos en specialist på Tourettes i början av Januari så att åtminstone ett av Jimmys problem blir konstaterad.

Nog om detta. Maken tagit med sig Bröderna Bus till pulkabacken och jag har gjort en saffransdeg som står på jäsning. Fick hjärnsläpp när jag skulle hälla mjölken i det smälta margarinet och hann hälla nästan hälften av den kalla mjölken i degbunken med jästen innan jag kom på det. Chansar och låter degen jäsa lite längre istället.

Och nu kom de hem...So long så länge!

Var ska det här sluta?

Mycket kissande är det...
På vardagsrumsgolvet,badrumsgolvet,hallen,i brorsornas stövlar.. Ibland utan kläder,ibland med brallorna på.
För...Att det är kul...Vet inte...Hade lust...Och så skrattar han. Säger jag det är fel och blir fel det han gjort kallar han mig fitta och ber mig...vill inte skriva hans önskan.

Som att leva med en katt som inte är rumsren och det kan vara kiss var som helst. Troligen ett nytt tics och tvång som han inte kan hjälpa.

Ibland är det svårt tänka på att han är "sjuk",inte kan hjälpa. Men,det är ju så. Tourettes,adhd,ocd,tics,aspergers..Det är en jävla blandning att ha och tänker jag efter så är jag glad han inte betér sig värre.
Men,varför just min gullplutt????

Hur mycket orkar 2 bröder?

Efter den så otroligt krävande helgen och morgonens vägran att gå till skolan så insér jag bara mer och mer: En stor hjälp för Jimmy är rutiner och lång förberedelse.

Kruxet är att resten av familjen blir "lidande", och då främst hans bröder.
Hur kul är det för dem att efterlängtade middagen på IKEA resulterar i att Jimmy sticker iväg 2 gånger,sista gången stampade han i ren ilska sönder glassen han hämtat för att Lillebror hann fram först.
När vi skulle gå på julmarknad satt de påklädda jättelång stund för att invänta Jimmy.
Memoryspelet fördärvades av att Jimmy pinkade ner sig och kastade korten där han suttit på golvet. Det spelet var bara att kasta.
Lillebrors gosedjur har klippts sönder. Adventsluckor i Storebrors julkalender öppnats och innehållet ätits upp. De kallas bögar,horor.
De kommer ibland försent till skolan fastän de gjort sig iordning i tid.
De har en mamma som är trött,frustrerad och ledsen.

Snälla M på BUP gav mig ny tid så jag var där i Torsdags och fick ny tid nu på Fredag. Ska skriva dagbok under denna vecka om just tvång,utbrott,tics. Mycket är det. Visst försvunnit,annat förstärkts och nytt tillkommit.

Här gäller positivtänk hundrafalt. Och - Ta tillvara det som är bra. 
Snart är det jul!

Här vare snorigt värre

Passar på att skriva lite medan Bröderna Bus sover.
Storebror varit sjuk några dagar,hade 40.1 i feber i Söndags kväll. Sov hela gårdagen,kräktes upp det han fått i sig. Igår blev även Lillebror sjuk och idag är det Jimmys tur. Dock ingen kräksjuka hos någon utan dunderförkylda. Maken jobbar,men mår inte OK han heller,eftersom de jobbarkompisar han har även de är förkylda så riskerar han inte smitta ner.
Och jag? Jag mår prima,trots snorpussar och nysningar rätt upp i ansiktet på mig. Peppar,peppar ta i trä måste jag väl tillägga.

Som i resten av landet har vi vinter här. Är mycket mer snö än på bilden. Minus 13 och just nu snöar det. Känns rätt skönt vara inne och sitta här vid datorn istället för cirkus en timmes promenad fram och tillbaka till skolorna. I gengäld så har jag ju annars några timmars lugn medan de är i skolan.

Skulle varit till BUP idag för att prata med M. Känns trist missa det eftersom jag verkligen skulle behövt det. Börjar alltmer misstänka ett stort inslag av Tourettes hos Jimmy. De ofrivilla plötsliga skriken ökat,mycket och han säger själv att han "bara måste" skrika eller höja rösten när han pratar. Allt det fula han kallar främst mig,men även sina syskon vet jag inte vad det är liksom de enorma svängningarna i humöret och omogenheten. Och ticsen ökat mycket.
Om att få en exakt diagnos skulle ändra något vete sjutton men skulle hjälpa omgivningen,familj - Och mig - förstå. Som det är just nu är det mycket irritation,ibland ilska. Och kompisar drar sig undan honom. Känns så jäkla fel mot Jimmy eftersom han inte kan hjälpa det här!

Och - Han bli ju äldre och hans problem ökar,syns mer. Hur kommer det att bli?

Jimmy är hemma idag

Han verkligen tvärvägrade gå i skolan.  Efter jag lämnat Lillebror så cyklade jag till Jimmys skola och pratade. Berättade hur han mådde och vad som hände igår.
Vid en direkt fråga förnekade han men allt eftersom dagen gått så kommer det fram mer och mer om hur otäckt det var igår och hur rädd han var.  Vi gick till affären och då sa han: På den lyktstolpen slog A in mitt huvud och i den snödrivan tryckte han ner mitt huvud,jag trodde jag skulle dö(!!!)

Arg är bara förnamnet på vad jag känner!

DET JAG VARIT RÄDD FÖR HAR HÄNT

Jimmy blivit överfallen,slagen,mulad i snön.  Av en ett år åldre kille. Blir ett snack med killens föräldrar imorgon.  Ibland hittar Jimmy på,är provocerande som om han söker bråk. Men denna gång berättar hans bröder och kompisar samma sak: Jimmy gick,blev omkullknuffad och killen slog hans ansikte mot isen för att avsluta med att mula honom med snö och slå honom i magen,
Gissa om jag är arg?!!!

Brevet

Hej!
Jimmy vaknade med förväntan över att få åka till sin fröken och hälsa på. Sedan ville han inte och grät och sa han var nervös.Åt frukost,blev arg på Storebror för..? Ja att han fanns till typ...  Sedan glad igen...Och där "fångade jag upp honom",fick på ytterkläderna och vi kom iväg i tid.   Det är skillnad mot i Fredags då han stack iväg på vägen till skolan och jag sedan efter oroligt letande hittade honom utanför hemma.Han berättade då att han tyckte det var jobbigt med slöjden han skulle ha: Så många barn och ljud och så gjorde han sig illa (svårt med finmotoriken).tog med honom till skolan och han fick berätta hur han kände.

Varit i kontakt med BUP och får komma dit om en vecka för M tyckte det lät som jag behövde prata.

Jimmys tics består just nu bl a i att loska,inne,mycket och överallt. Han har slutat bry sig om vad han kastar så här flyger fjärrkontroller,stövlar,hårda leksaker,glas och fula ord hejvilt vid ilska.Kompisar drar sig undan,han hänger oftast med Lillebror och hans kompisar varav de flesta av dem tycker Jimmy är skitjobbig.

Han har ställt sig och kissat i sin och sina bröders sängar så Storebror sover i soffan och de 2 andra hos oss tills madrasserna torkat efter vi skumtvättat dem.

Börjat skrika. Mycket högt,gällt och länge oavsett var han är. I skolan gläfser han tydligen med ansiktet nära mot andra barn.Han gjorde det mot mig när jag var på föräldramöte,det har han aldrig visat mig innan.

Jimmy styr hela vårt liv.Att handla tillsammans kan bli ett helvete. Främst tar det väldigt illa på mig. Fått svårt sova,mina tankar vandrar...Hur hjälpa Jimmy?Jag vill ju hans allrabästa. Hur kommer det bli när han blir äldre,för allt blir ju bara värre och värre.

Jimmy säger han känner sig utanför,ensam...De 2 andra bröderna är arga och tycker jag favoriserar Jimmy...

Och jag...? Gör så j-vla gott jag kan.

Och allt det bästa för Jimmy.  Och  de två andra Bröderna Bus.

Jag gråter...

Jag blir förtvivlad...
Arg så jag håller på att gå i bitar...
Men - Älskar så otroligt mycket!

Jimmy äter fortfarande Sertralin. Anledningen var att han skulle bli lite "coolare" som läkaren uttryckte det. Det har han blivit. På gott och ont. Enligt hans lärare vågar han synas och höras mer i skolan och det är ju bra. Nackdelen är att hans omogenhet visar sig mera på raster där det blir konflikter med andra barn.

Ska något speciellt hända under en dag så blir det för mycket för Jimmy. Bara väntan på det får honom att bli överaktiv,aggressiv och otroligt svår att stoppa. Hans bröder vill jag ska sälja honom för han är så provocerande när de har kompisar hemma.  Han skriker högt utan anledning ibland när vi är ute. Kan ställa sig ivägen för cyklar eller en bil och skratta när man drar undan honom.
Han får raseriutbrott och kastar runt saker. Vågar inte ha tända stearinljus,plockat undan saker vi är rädda om....

Frågan är om detta är pga medicin,eller hade det varit ännu värre utan den???

Samtidigt är det världens goaste kille. Han beskriver utbrotten med att -Det är som någon styr mig,jag kan inte stoppa det. Han har blivit tydligare och kan tala om hur han känner det. Och det gör mig så ont att höra och inte kunna hjälpa,värst är att se hans ånger när han haft ett utbrott. Men,bra är det ju ändå att vi kan prata om det. Han har så mycket funderingar om "sin sjukdom" som han själv kallar det. Han är mycket medveten.

Samtidigt har jag haft en sjukskriven Make sedan 18 Augusti då han ramlat i en trapp och skadat axeln. Under den tiden har han dessutom haft blodförgiftning i en tumme och nu är han förkyld....I say no more ;-).

Tack för peppande kommentarer! Hinner inte svara nu men har läst alla.
Puss/Suss