tisdag 10 augusti 2010

Vågar jag?

Förr,för ca 1000 år sedan hade jag inte tvekat en sekund.  Nu,har jag blivit försiktig och osäker,tvivlar på mig själv och min kompetens,att jag duger.

Jobbet jag nästan blev lovad till hösten blev tillsatt av en redan anställd som skulle "omflyttas".

Upptäckt först nu att det finns ett mindre gruppboende här i byhåla där det krävs bemanning dygnet runt. Ingen jag pratat med som bor här berättat om det när jag sagt jag söker jobb inom vården och inga skyltar visar vägen dit,verkar bortglömt på nåt sätt.

Funderar på att ta med mig betyg och cykla dit med Bröderna Bus imorgon. Visa mig,mina meriter,mina barn och förklara att jag MYCKET gärna vill ställa upp som vikarie kvällar,helger och nätter.
Ansér de mig värdelös för det så vet jag att jag åtminstone försökt.

Vore ju toppen slippa åka buss utan kunna cykla till jobbet på 10 minuter. Jobbet jag gick miste om hade krävt 2 bussbyten och tagit nästan 4 timmar fram och tillbaks.

Att jag saknar jobb påminns jag smärtsamt ekonomiskt om nu till skolan börjar. Regnkläder,byxor,tröjor,strumpor mm mm.Allt behövs känns det som och fast vi levt billigt i sommar så vill pengarna inte räcka till allt.

Så,håll nu tummarna för mig för JAG VILL OCH JAG VÅGAR!

18 kommentarer:

  1. Klart du vågar!!!
    Vilken jättebra idé!
    Håller alla tummar för dig i morgon ;-)

    Kram från mig
    Susanne

    SvaraRadera
  2. Tack Susanne!

    Man måste ju våga för att vinna.

    Har gått hemma alltför länge och förlorat självförtroendet.

    Men,i morgon...Då ska jag "tuffa på mig".

    Gonattkram / Suss

    SvaraRadera
  3. Både tummar och tår hålls!!! Lycka till, det är bara att satsa: vågat vinner!
    :)

    SvaraRadera
  4. Dylika ställen har ju alltid behov av extravikarier, så klart att du ska ta kontakt.
    Lycka till

    :)

    SvaraRadera
  5. Klart du vågar! Vad har du att förlora?
    Kom igen!
    Kram Sandrine

    SvaraRadera
  6. Har man inget jobb, så slippar man ju ta semester också.
    :-)

    SvaraRadera
  7. Varför skulle dom anse dig vara värdelös? Möjligvis att dom kanske inte behöver personal men det är inte samma sak som att du skulle sakna värde.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  8. Självklart skall du göra det! Finns knappast någon som är mer lämpad för det än vad du är!

    Kram:-)

    SvaraRadera
  9. Hej!!
    Åh!!! jag hoppas verkligen att du tog din cykel & cyklade dit!! vad har du att förlora?
    OM det nu blev så att de ej va intresserade får de skylla sig själva! Då gick de miste om en kärleksfull & omhändetagande person som kanske hade lyft stället massor!!
    Jag hoppas verkligen att det blev positivt besked!!
    Det där med ekonomin vet jag allt om...suck... är förtidspentionär sen många år, men lyckades bryta först lite för 2 år sen & nu i höstas klarade jag bryta halva, vilket va en milstolpe i mitt liv!
    Många har så svårt att förstå att det inte finns pengar till massa aktiviteter utan varje krona måste gå till mat & förhoppningsvis räcker det till något nått sånär snyggt klädersplagg till barnen!!!

    Jag hoppas hoppas att du får jobbet!!!!

    Varm kram Tina

    SvaraRadera
  10. Hej Suss
    Nu måste jag få höra hur det gick?
    Bra hoppas jag :-)

    Ha en riktigt bra dag

    Kram
    Susanne

    SvaraRadera
  11. P.K.
    Precis så visade det sig vara ;-).

    Kram

    SvaraRadera
  12. Sandrine!

    Tack. Jag vågade.Ett stort steg för mig.

    Kram / Suss

    SvaraRadera
  13. Fjäderlös!

    Nackdelen med att vara sk.arbetslös är att man aldrig får semester ;-).
    Förresten ska jag sluta kalla mig arbetslös eller arbetssökande utan "mellan 2 jobb". För arbetar gör jag ju,med jour dygnet runt.Risigt betalt dock :-).
    Kram / Suss

    SvaraRadera
  14. Maria!

    Jag vet att jag inte är värdelös. Men,att gå hemma under längre tid med bara sporadiska extrajobb tar på självförtroendet.
    Men,nu försöker jag "spotta upp mig" ;-).

    Kram / Suss

    SvaraRadera
  15. Tack Tina!

    Ibland känns det så krasst på nåt sätt,att var och hur man vänder sig så behövs det pengar. Som om allt mättes i kronor och ören. Nog finns det viktigare saker.
    Som att få vara frisk och må bra,eller hur?

    Jättestor kram från mig / Suss

    SvaraRadera
  16. Susanne!

    Gick nog bra tror jag ;-).

    Kram / Suss

    SvaraRadera