tisdag 3 augusti 2010

Fan,din jävla bög,

jag hatar dig,du ska dö. Din fitthora! Ska jag slå ihjäl dig eller,jag hatar,hatar,hatar dig din jävel.

Vredesutbrottet utlöstes av att Jimmy cyklade omkull och jag är glad vredesutbrotten går ut över mig och inte hans bröder eller kompisar.

6 kommentarer:

  1. Hej Suss,

    Oj, det låter jättejobbigt. Vem var det som var så hotfull, tänker jag? Är det Jimmy som kan bli så arg?

    Allt gott till dig, Suss.

    Kramar
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  2. Anna-Karin!

    Ett exempel på älskade Jimmys utbrott. Inte roligt höra men jag börjar bli van. Orolig blir jag över att han (av kompisar) lärt sig ord som vi ALDRIG använder och blir "tillhyggen" när han blir arg. Tyvärr använder han dem också till kompisar numera.

    Utbrotten går över lika snabbt som han blir arg,men det är skitjobbigt när det händer.

    Ofta får jag pussar,han är mammig och kramig och jag älskar honom!

    Kram till DIG!

    SvaraRadera
  3. Hej Suss!

    Det känns så klart jättejobbigt när Jimmy får sådana utbrott, tänker jag. Ungar lär sig massor av ord från andra än föräldrarna. Det fanns en tid med "fula ord" hemma hos mig också, men det är också annorlunda idag. Jag tror att ungarna för det mesta använder orden de fått med sig från föräldrarna när de blivit vuxna.

    Så härligt att Jimmy också har med sig allt det där superfina, pussar, vara mammig och kramig. Och så klart att du älskar honom, så klart.

    Jag har haft mina stunder med två tonårstjejer. Skitjobbiga stunder det också. Men jag har alltid älskat dem, också när det varit som mest jobbigt. Hur skulle man kunna låta bli? När de sovit under mitt hjärta en gång.

    Kramar och ha en härlig helg!
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  4. Anna-Karin!

    Även de 2 andra killarna drar till med fula ord ibland men i Jimmys fall är det mycket,ofta och i stor ilska.

    Och så väntar tonåren ;-)...Förstår dina döttrar revolterat,hör nog till på vägen mot vuxenvärlden där man förväntas beté sig som vuxen men behandlas som ett barn. Så var det för mig iallafall även om jag tidigt fick ta ansvar för mycket yngre syskon och inte tilläts revoltera eller protestera.

    Så fint sagt.Barnen växer ju faktiskt under ens hjärta och så älskade redan innan de fötts.Ett privilegium vi mödrar har.

    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  5. Lider med dig, fattar inte hur du orkar, men man orkar väl vad man måste orka...och ens barn är ju alltid ens barn.

    Kram:-)

    SvaraRadera
  6. Anne-Sofie!

    Visst är det så. Jimmy är ju min son och jag älskar honom.
    Men,inte är jag så jäkla duktig och tålmodig alla gånger. Orken tryter och får mig gråta när ingen ser när dagen varit extrajobbig.
    Å andra sidan överväger allt det fina med honom,och han har så jättemycket gott och fint att ge.

    Kramar / Suss

    SvaraRadera