Första skoldagen efter påsklovet.  Som jag redan innan visste klagades det över allehanda krämpor som ont i foten och huvudvärk i hopp om att få vara hemma. Och trötta var Bröderna Bus,som de skulle behövt semester för att vila upp sig efter ledigheten.
Men,iväg for vi. På cyklar allihop - Som jag läst fula ramsor över den förbenade vintern där jag halkat fram på isiga,ibland igensnöade,vägar balanserande 2 barn,ryggsäckar,gympapåsar,skridskor & hjälmar på min cykel. Nu cyklade vi allihop. Och kom fram en kvart för tidigt.Och tussilagon lyste gult  i dikeskanterna.VÅR!!!!

Och solen sken. Jag tog en lång promenad. Ensam och ingen tjatade. Solen sken och fåglarna kvittrade.

Och hämtade Jimmy. Pratade med den ena pappan till hans klasskompisar. Han skulle följa med till badet i morgon. Ta hand om Jimmy också. Kändes tryggt för Jimmy känner och tycker om honom,och han känner Jimmy.

Och fick veta att de ska gå till  bussen kl.9 -Och hans läkarbesök i basutredningen är kl.8.30(!).

Nu är det positivtänk som gäller...

Båda sakerna så jätteviktiga för Jimmy.

Dessutom ville Jimmys fröken prata även med mig (Lät Maken ta föräldrasamtalet då när jag mådde dåligt och ansåg han skulle engagera sig mer). Aldrig varit med om att de även vill prata med Maken fast det är jag som gått på alla möten av olika slag under åren.

Insér...På något sätt har jag ett (oavsiktligt) övertag. Jag är mer verbal,mer engagerad,har koll mitt i allt hjärnsnurr.   Pengar har jag inte. Det är mycket men absolut inte allt!