tisdag 26 januari 2010

Helvetisk kväll

Jimmy haft det jobbigt. Varit utagerande,aggressiv,ledsen. Börjat med att göra tecken över halsen och säga stryp mig då så jag får dö.
Inte en lugn stund. Bråk,bråk,bråk...

I morgon ska psykologen börja med sin "koll" på Jimmy. Ska be henne börja lite senare i månaden. För detta beténde är inte vår Jimmy. Eller är det det?

Vill tro att detta beror på att älskade fröken ska sluta i morgon och att det kommer lugna sig igen!

Men dagen började bra.  Och slutade bra.

Och ett litet PS. Efter tandborstningar och godnattpussar ett gott skratt.
Av någon anledning ansér Jimmy att TANT är ett fult ord och det har jag kallats ofta i kväll. Lillebror kröp upp i mitt knä innan läggdags och viskade tröstande i mitt öra: -Mamma.Du är ingen tant.Du är en liten gumma!
I love them all!

6 kommentarer:

  1. Åh..hoppas hoppas nu att din lille kille får den hjälp han ska ha..förstår att du har det jättejobbigt nu ..skickar ner många kramar..men det hjälper ju föga ..tänker på dig ofta..kraaaaam!

    SvaraRadera
  2. Så gulligt, gumma låter så rart på något vis och då gör det helt plötsligt inget att man har några år på nacken.

    Jag hoppas verkligen att ni i familjen får hjälp för jag förstår att du kan ha tuffa dagar med mycket känslor inblandade.

    Min bästa kompis M har varit personlig assisten åt en kille från klass 2 tills han började i 8,an och han hade touretts och det har verkligen varit mycket glädje och sorg. Nu är han vuxen (20 år) och mår ändå ganska bra och lever ett gott liv...

    SvaraRadera
  3. Det påverkar säkert att ordningen ändras när fröken slutar men det här är ju en del av honom med. Vad skönt att ni fått tid för en utvärdering. Låt henne börja så snart som möjligt. Ju tidigare ni får en diagnos, ju tidigare kan du börja ställa krav. Räkna med många år framöver som lejonmamma där du kommer att få höra att resurser saknas osv... Man måste vara hård mot skolan. Minns det från när min dyslektiska dotter hade problem.
    Men du, vilken tur att han har just dig som mamma!

    SvaraRadera
  4. Doran!

    Tar tacksamt emot kramen och skickar en tillbaks.

    SvaraRadera
  5. Cayenne!

    Det är tufft,skitjobbigt. Känslorna pendlar mellan ilska,skratt och gråt och oron och tanken på hur det ska utvecklas för gogubben är MYCKET stor.

    Att få en diagnos känns livsviktigt.För att kunna hjälpa,och kräva hjälp av t ex skola. Han blir ju äldre och kraven på honom kommer att öka.
    Misstänks ju Tourettes.

    Är gärna en liten gumma och hellre kallas tant än jävel.

    SvaraRadera
  6. Maria!
    Igår morse hade jag ändrat mig. Reagerar han såhär mycket på en omställning...Det visar ju på att ju snabbare denna utredning blir klar desto bättre. (Det hade gått jättebra).

    Fröken som gick i pension sagt samma sak.Att vi måste stå på oss nu och vara jobbiga och krävande för allt ska dras i långbänk.

    Och du - TACK! Precis som du gör jag så gott jag kan för mitt/mina barn. Och vem ska hjälpa och stödja barnen om inte deras föräldrar?

    Kram

    SvaraRadera