fredag 9 april 2010

Ätit huggorm

Nu vill jag ni rättar mig om jag har/känner fel.

Min inkomst,bidrag till familjen är ringa. Speciellt nu sedan vi flyttat till byhåla.
Maken har ett jobb.

Idag hade Maken ledigt. Vi åkte alla ner på stan en timme. Och naturligtvis måste då Clas Ohlson besökas. Maken försvann och kom tillbaka med en påse där han (visade det sig senare) köpt en armbandsklocka som visade när man fått SMS och från vilket nummer. (Han fick en ny klocka av mig till bröllopdagsspresent i Augusti) Han har pratat om den tidigare och min åsikt har då varit: Så dyr,och varför?  Han behöver ju bara ta handen ner till bältet där telefonen sitter om det ringer. Och,hur många ringer eller sms:ar honom? Jo,kanske en i veckan.Och vi har inte råd med lyxprylar!

Själv avstod jag från gå i klädaffärer fast bröderna behöver både byxor och strumpor för jag hade inte pengar till det.

Och sur blev Maken när jag frågade om han kunde bidra med ett par hundra när jag skulle handla mat.

På ett sätt unnar jag Maken denna leksak för han har ett fast jobb. Den andra sidan säger:Man sätter barnens behov främst,och diskuterar tillsammans om man ska köpa dyrare prylar som man egentligen inte alls behöver.

Är jag självisk som missunnar Maken köpa dyra leksaker för lönen han jobbat för?
Är jag självisk som ansér hans lön ska gå till mat,hyra och barnen?

Detta en av anledningarna till att jag krisade för ett par veckor sedan. Fan också!

19 kommentarer:

  1. Hej Suss!
    Jag tycker du har rätt att reagera för det är inte många månader sen han fick en klocka av dej
    och som du säger så har han ju mobilen i fickan varför behöva ha larm från 2 håll?Eftersom han är den som står för inkomsten så anser jag att maten och barnen kommer först blir det sen några kronore över så kan han kanske unnan sig dem men inte förrän alla räkningar är betalda.
    Hoppas du förstår mej rätt.
    Jag önskar dej en trevlig Fredag.
    Kramar.

    SvaraRadera
  2. Jag hade nog reagerat likadant. men ibland känns det som om karlar är stora barn. en dyr pryl liksom, varför? och för honom var det väl inget med det, och så blir man själv arg för att det är man själv som offrar saker och tänker efter medans den andra bara gör utan att tänka.
    jag håller med dig, och hoppas på att han också gjorde det så småningom.
    nödvändigheter först, roligt sen.
    lycka till. kram //housewife

    SvaraRadera
  3. Hej du har det inte lätt vads jag förstår tycker det är dåligt av maken att bara gå och handla sånt som är onödigt när barn och fru också behöver mat och kläder , du är absolut inte självisk.....

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att det rent psykologiskt ( för honom ) vore bättre om du sa att du klarar dig bättre själv med barnen varannan vecka utan honom. Inte att du klarar dig helt själv med barnen utan honom. Om han får in i sin hjärna hur det skulle vara om du lämnade honom, hur det skulle vara för honom att ensam ha ansvar för sina barn varannan vecka skulle han nog uppskatta dig mer. För nu verkar det liksom vara två läger i ditt hushåll; du och barnen och...han. Men det är ju inte DINA barn och du som liksom måste känna att du ber om ursäkt för att dom behöver nya kläder och skor. Det ska ju lika mycket vara hans bekymmer. Och om han verkligen kände så skulle han inte ha köpt den där klockan till sig själv ( idiot! )
    Nej fös över ansvaret på barnen mer på honom. Sluta se dom som dina. Att du inte har ett jobb är inget han ska kunna använda för att inte ta ansvar för sina barn. Jag menar... han är inte ensam om att ha jobb och barn. De flesta föräldrar har jobb men tar ändå hand om sina barn. Kolla till exempel på Maria. Hon har barn och jobbar jättemycket.
    Jag tycker han ska vara glad över att du fortfarande är kvar! Det är mer DEN attityden du måste skaffa dig! =)
    Och gå till arbetsförmedlingen och kräv praktikplats eller utbildning, jag tror inte det är korrekt att du inte har fått någon hjälp än.
    Och om du får en praktikplats men inte har råd att ta dig dit samt äta luch, gå till soc och förklara dina problem. Börja se dig som en egen individ.
    Jag bidrog heller inte med så mycket vid min föräldrarledighet och studiebidraget jag har nu täcker bara hyran så jag vet hur det känns.

    SvaraRadera
  5. Men fy alltså...jag skulle bli skitförbannad om jag var i din sits!

    SvaraRadera
  6. Men Usch så förbannad jag skulle bli...det finns ingen ursäkt alls för honom,att vara så förbaskad egoistisk..jag finner inga ord..ge honom en "spark" där bak..förresten ge honom två......jag undrar hur länge du ska orka..??
    kram från mig..vi hörs!

    SvaraRadera
  7. Mitt ex var så där. ven fast vi hade inkomst båda två sså kunde han komma hem med en ny dator när det handlade om att fixa mat för resten av veckan. Märkligt beteende.
    Men det ÄR ett aber att inte ha en inkomst för då blir man "hunden" i familjen. Den som har pengarna har den ekonomiska makten. Tråkigt nog.

    Nu måste du se till att få hjälp. Jobb. Praktik. Börja plugga eller vad som helst. För ddin egen skull.

    SvaraRadera
  8. Agath!

    Tyckte också så - Han har ju ny fungerande klocka.Och mobilen i en ficka.

    Det jag tjänat alltid gått till familjen i första hand.

    Kram från oss / Suss

    SvaraRadera
  9. Helgona! Skulle aldrig ens tänka tanken på att köpa något till mig när barnen behöver så mycket nytt nu till våren.

    SvaraRadera
  10. husewife!

    Hej! Ju äldre männen blir desto dyrare leksaker,typ. Var finns förnuftet och ansvaret?

    Kram

    SvaraRadera
  11. Hej Eva!

    Man kämpar på. Hur går det för dig och dotterdottern? Måste titta in till dig.Varit dålig på bloggande ett tag.

    Kram från mig

    SvaraRadera
  12. Har ni inte gemensam ekonomi? Protestera och laga ingen mat åt honom? Barnsligt men kanske ett litet tankeställare?

    SvaraRadera
  13. Anne-Sofie!

    Skitförbannad. Var jag då. Orkar inte tjafsa och älta. Men dumt gjort var det.

    SvaraRadera
  14. Doran!

    Gärna 3 sparkar i baken. Nu tror jag han kommit på vad hans inköp innebar.

    Kram från mig & bröderna

    SvaraRadera
  15. Maria!

    "Ligger på" AF.

    Vad gäller den absoluta makten i familjen så vet jag att JAG har den.
    Men att behöva BE om pengar till mat,nya par skor till barnen och få surt tillbaka. Så j-vla förnedrande!
    Det jag retar mig mest på är är att han smyger,gömmer undan,ljuger om kostnad och andra saker och jag måste förklara inför köp av barnkläder....

    SvaraRadera
  16. Tigris!

    Tänkt den tanken..För ibland frågar han var hans matlåda är. Och jag insér: Han är ensambarn där föräldrarna var äldre. Bortskämd. Hans mamma daltade med honom typ en nysning var gå till doktorn.

    SvaraRadera
  17. A!

    Tack för det du skrev. Bidde ett litet uppvak och mycket tänk.

    Kram

    SvaraRadera
  18. Hej Suss!
    Hoppas allt är väl på din front ska snart ge mej ut så jag hinner inte läsa just nu.Men orden
    står ju kvar ionte sant?

    Ja det tycker jag också och jag som är så försiktig när jag böjer mej och så.
    Men läkaren sa att det har att göra med att jag belastar högerfoten så mycket,men trodde aldrig
    jag skulle råka på ett ryggskott igen.

    Ja jag får börja med det igen jag vet att jag mår bättre när jag går först för gå efter fungerar inte,då gör jag nytta med nöje inte sant?
    Ja solen lyser här idag.
    Jag önskar dej en trevlig Tisdag.
    Kramar.

    SvaraRadera
  19. Hej igen!
    Vad jag inte hann säga att din man inte lär sig,det är ju hans fel att ni var tvugna att flytta,så han måste snart börja ta sitt ansvar eftersom du inte har något jobb så får han se till att ge dej hushållspengar inte sant?
    Ni ska väl inte behöva komma i en sådan kris igen.Jagh tyckte det var himla dumt av honom att unna sig saker innan familjen och husållet fåt sitt först.
    Hoppas allt löper väl.
    Kramar.

    SvaraRadera