Och känner mig arg och maktlös!
Hur ska då inte andra föräldrar känna?
Bara att ta på vantarna på Jimmy tar MYCKET lång tid. (Han har fått för sig att han inte kan det själv.) Det ska slås vissa gånger i bordet,nävarna ska knytas några gånger,blinka x antal gånger,göra miner,slå med armarna,låta lite. Sedan kan vantarna träs på. Efter det: Han vill jag ska titta på honom,säga att det är OK, efter några fler olika rörelser går han ut. Där ställer han sig utanför köksfönstret och vinkar,många gånger.
Vid det laget har syskon och kompisar ledsnat och stuckit iväg.
Och jag blir arg!
På mig själv som blir irriterad. På dumma felet. Maktlös känner jag mig för detta går inte bota med att sätta på ett plåster!
Hej Suss!
SvaraRaderaHur har de i skolan tänkt sig att lägga
upp det så det blir så drägligt som möjligt för din pojke,litar du till 100 % på skolan..
Varför kan jag ta en annan gång,visserligen tror jag att jag berättat hos dej på din andre blogg.
Hoppas allt löser sig til det bästa.
Kramar.
Agath!
SvaraRaderaJimmy går till en del i en klass med 2 jämnåriga med andra problem. Damp,det har inte Jimmy.Däremot misstänks Tourettes blandat med??
Tyvärr går läraren som jag kunnat prata med och hjälpt mig i pension nästa Onsdag.
När "ärendet" hamnat hos VITS så ska de tydligen lära lärarna hur de bäst ger Jimmy hjälp.Men vägen dit tydligen lång.
Gör mig så ont. Man vill ju sitt barns bästa.
Inte hört din/er historia.
TACK för att du tittade in.
Nattkram / Suss
Suss!
SvaraRaderaJag kan ta det en annan gång.
Nattiskram till den och bröderna bus.
Det måste göra så ont att se sitt eget barn så där. Klart att man känner sig maktlös vilket brukar resultera i ilska. Man får känna så!
SvaraRaderaAgath!
SvaraRaderaVi önskar dig en fin Torsdag!
Kram
Maria!
SvaraRaderaDet gör j-vligt ont att se,och lyssna. Vill beskydda. Men insér att det vore fel. Han/Vi behöver hjälp. Speciellt nu när det på kort tid blivit mycket värre.
Ska leta upp boken i helgen.
Man (DU) får skrika!!! Man får också vara arg, rent av förbannad: du bryr dig ju. Det är ju därför du reagerar! Helt sunt och jag är, av dina bloggar jag följer, säker på att du är en mycket bra mamma.
SvaraRaderaIngen måste vara duktig genom att dölja sina känslor. Massor med kramar!
Tigris!
SvaraRaderaLust gå ut i skogen och skrika av mig.
Tror jag varken är bättre eller sämre än andra föräldrar.
Detta,som nu under kort tid blivit värre,tär och upptar mycket av mina tankar.
Ett sätt "ventilera" är här. Måste få ur mig ibland hur det är och hur det känns.
Tack för att du vill läsa och stor KRAM tillbaks!
Suss!
SvaraRaderaJa, jag har inte riktigt förstått att din son hade det lite svårt och det är självklart att det gör ont i ens hjärta, ens lilla barn ( åldern spelar ingen roll). Du har tre fina söner som verkar kommit tätt. Du är mitt i den tiden när föräldrarna behövs hela tiden. Barnen tar mycket energi ( och ger energi också!) och jobbar man dessutom så är det inte mycket tid för en själv. Det kan bli mycket, för mycket.
Jag hoppas innerligt att ni får hjälp snart och ni att därigenom får verktyg som ni kan handskas med. Skolan och omgivning spelar här också en stor roll: allt konkret är mkt lättare för att kunna hjälpa till!
KRAMAR!!!!
GulleTigris!
SvaraRaderaMitt uppe i allt. Och hela familjen påverkas på olika sätt.
Att få en diagnos,kunna ställa krav..Känns jätteviktigt!
Absolut!
SvaraRaderaDet är väl tyvärr så att förändringar och nya saker påverkar små som stora. Men, detta att veta, att han får en diagnos så ni vet, måste väl vara viktigt. Tänker helt egoistiskt på mig själv och min rygg: ge mig diagnos och alternativ till behandling!
Kram
Tigris!
SvaraRaderaSåg ditt svar nu.Måste lägga in så man ser nya kommentarer.
Du tänker inte egoistiskt.
Diagnos prio 1 så man då kan ställa krav,och får veta.
Kram