lördag 23 januari 2010

Fyra slag i bordet

Fem hot om att han vill döda mig och många fnysningar,stamningar och så fick jag ännu en drös av hur mycket han hatade mig.

Och jag älskar,så otroligt mycket. Gråter inuti men så glad ändå. Älskar utan förbehåll eller krav.

Bara jag får leva lite till. Finnas till. För älskade barnen!

4 kommentarer:

  1. Hej Suss!
    Vad har du fått för råd om hur du ska tackla
    dins sons utbrott,så ledsen och höra att han
    får sådan utbrott.
    Krama om den lille mannen från mej.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Tack agath!

    Inte fått råd,eller höra om erfarenheter. Men uppmuntran,bland annat från dig!
    Vi kramar hårt & varmt tillbaks!

    SvaraRadera
  3. Fy vad jobbigt. Ibland stöter jag på patienter som är väldigt "otrevliga" och ibland hotfulla. Då brukar jag tänka att det "inte är de" egentligen, utan att det är deras sjukdom som gör dem sådana.

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Anne-Sofie!

    Innerst inne vet jag vilket är min räddning under vissa utbrott. Det jag väntar på nu är fortsättningen på utbrott & tics så vi får lära oss hur agera/reagera för att kunna hjälpa.

    SvaraRadera